För ungefär fyra år sedan skickade en vän den här låten till mig. I fredags lyssnade jag på den på allvar för första gången och poletten föll ner och jag förstod tanken bakom och varför han ville ge den till mig. Känner mig lite dum men ändå glad över att äntligen ha fattat. Kanske kan jag ta till mig den mer också när jag kan se på det hela retrospektivt. Dessutom blir det varmt i hjärtat och magen när jag tänker på att mitt självdestruktiva (sen)tonåriga jag hade så fina människor kring sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar