lördag 21 juli 2012

Ångest

Jag lider av ångest. Det är en svår och diffus åkomma. För kanske lider alla av ångest, de bara pratar inte om det. Eller så är det svårt för att det är så svårt att förstå var den kommer ifrån. Jag är inte så värst påläst. Ibland är jag övertygad om att min ångest beror på någon kemi i huvudet, att jag saknar någon substans eller har för mycket av något. Ibland tror jag att jag är dum i huvudet. Ibland tror jag att det beror på mig som person, att jag är en tänkare och grubblare och att ångesten är hjärnans och kroppens sätt att visa att systemet är överhettat och/eller behöver startas om. Ibland tänker jag att ångesten bara är ett symptom på att något i mitt liv inte fungerar, till exempel någon relation eller någon rutin.

Min ångest kom när jag fick ätstörningar. Då var jag 17. Innan dess, på mellanstadiet och högstadiet, undrade jag ofta vad ångest var för något. Jag läste beskrivningar men kunde inte känna igen mig eller riktigt förstå. När jag sedan 18 år gammal låg på hallgolvet i min lilla etta och kved, skakade och hyperventlerade och insåg att det här nog var ångest trodde jag ändå att jag skulle bli fri bara jag på något sätt tog mig ur ätstörningen. Det slaget segrade jag till sist efter ett par år, men ångesten stannade. Nu kommer den oftast på lördagar eller när det är mycket att göra. Jag blir handlingsförlamad, paranoid och tror att jag är döende.

Jag har aldrig sökt hjälp trots att jag bestämmer mig efter ungefär varannan attack att "på måndag ringer jag vårdcentralen". Ändå gör jag inte det. Jag har dåliga erfarenheter från de gånger i mitt liv då jag varit i kontakt med vården angående onormala saker i mitt huvud. Kanske går det över av sig självt en vacker dag, kanske blir det värre. Och den största anledningen till att jag aldrig ringer är att jag är rädd att jag bara är fånig och att det är normalt att få lite ångestattacker då och då.

Nu ska jag fortsätta min dag med att vara snäll mot själv och hoppas att det går över den här gången också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar