Jag beundrar så många människor. Jag har inte bara en förebild. De jag beundrar blir mina förebilder och de kommer och går ganska så stadigt med vad jag snöat in på för tillfället. Det kan vara sådana som jag känner, sådana som jag träffat eller sådana som jag bara beundrar på långt håll (som blir väldigt nära tack vare internet i allmänhet och twitter i synnerhet). Jag hade velat rada upp alla de jag beundrar, men jag är för feg. De skulle säkert bli glada om de skulle googla sig själva och hitta hit och se att jag diggar dem, men jag är för feg. Lite skyldig kan jag känna mig också för att jag sitter och beundrar genom skärmen, som om jag tjuvtittar på något som inte är menat för mig. När det är just så det är. Kanske finns de i cybervärlden just för att jag ska få beundra dem på betryggande avstånd. De vänner som jag beundrar däremot vågar jag ofta säga det till, men kanske inte så väldigt ofta ändå. Får det känns också lite pinsamt, som om jag vore en jante som vill förminska mig själv. Kanske är det just det som jag gör genom att beundra. Eller så är det bara en idoldyrkan som flyttats från skådespelarna och musikerna till designerna, fotograferna, litteraturvetarna, journalisterna och queerteoretikerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar