Symbios

Jag är hemma hos mig igen efter ett påsklov på bortaplan. Det är det bästa med att vara lärare, loven alltså. (Kära elev, om du läser detta: Jag älskar dig också. Bara inte lika mycket som påsklov.) Egentligen har jag mest befunnit mig i horisontalläge hela veckan, men jag rensade bland lite gamla grejer också. Det mest intressanta som jag hittade var min dagbok från högstadiet. Det är en tid som jag förträngt ganska mycket, både omedvetet och med flit. Hälften av alla dagar jag skrivit innehåller något om Ida. Henne har jag också förträngt. Hur viktig hon var, hur mycket jag älskade henne. Men jag ser också mellan raderna alla lögner som vi berättade för varandra (jag mer än hon, tror jag) och hur rädd jag var, både för henne och för att förlora henne och vår vänskap. Det är konstigt hur många gånger jag gjort det där, levt i symbiotiska relationer som sedan brutits och sedan gått vidare in i nya. Kanske är det så folk gör, lämnar och går vidare till nästa. Jag har bara inte reflekterat så mycket över det tidigare.