Jag identifierar mig med Annie i Mina döttrars systrar.
Av någon anledning känner jag alltid igen mig i konstnärssjälarna. Kanske är jag en sådan innerst inne. Annie är i alla fall mellansystern som får sitta i mitten av klitåget, det vill säga; hon blir blir både kliad och får klia. Hon lever spartanskt med sin tonårskärlek, musikern Kristian tills det spricker och hon träffar sin bästa vän från gymnasiet, Alice som hon hamnar på ett hallgolv med intrasslad i en grön kappa. Det är också Annie som reser till New York när yngsta systern Lucy som varit försvunnen i flera år, återfinns där liggandes i koma på sjukhus efter en överdos. Det är också Annie som har ett barn i Kina, Claire, som gråter efter henne på nätterna när hon vaknar och är törstig. Annie kunde vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar