Disträheten fortsätter... Jag orkar inte ens berätta om vilka knäppa grejer jag glömt de senaste dagarna. Annars känns det att det är februari. Dagarna är långa och vad som verkade vara början på våren var bara lur, så klart. Det är ett tag kvar till den riktiga våren, det fattar jag också. Men önska kan man.
Nej, fy sjutton vad less jag är. Samtidigt känner jag mig gladare än på länge. Jag önskar bara att jag var någon annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar