Blev det bättre? Är det bättre? Är jag det?

Jag scrollade bakåt i bloggen och hittade det här inlägget från juni i år. Då hade hjärtat gått vilse i kroppen och jag bestämde mig för att ge det tre månader för att hitta rätt. När jag hittade inlägget tidigare idag och bestämde mig för att följa upp, undrade jag hur jag kunde tänka i juni att "allt blir bra i september". Att jag måste ha glömt bort hur hösten lägger en grå dimma över allt. Jag tänkte att inte blev det bättre bara för att det blev september. Men nu förstår jag, och jag minns vad jag menade då i juni. Sanningen är att hjärtat nog är tillbaka där det ska vara och att tankarna fortfarande är ganska klara. På det sättet är det bättre och jag jobbar på att bli starkare. När jag ser på mig själv och min situation utifrån ser jag en ung kvinna med ständigt dåligt samvete och som är så trött på att plugga som det bara går att vara, men som har mål och vill nå dem så pass att hon kör på med hjälp av en inre envishet och fina vänner. Hon känner sig väldigt ensam ibland men har samtidigt börjat förstå hur mycket hon uppskattar att vara själv, att kunna dra sig undan från världen och inte behöva ta hänsyn till någon annan före sig själv. Trots att hon ofta känner sig avundsjuk på andras liv kommer hon att bli en bra människa, eller det är hon redan men hon ska bygga lite muskler, skriva färdigt sitt bokmanus, berätta för människor att hon älskar dem och köpa fler bokhyllor också. Då kommer bra att bli bättre.

Den här gången lovar jag inte när det kommer att vara bättre, men jag ska försöka göra en ny uppföljning vid nyåret.