Min vän Sigrid

Jag tänker berätta en historia idag. Den handlar om en vän till mig, vi kan kalla henne Sigrid. Min vän Sigrid har ett kärleksförhållande med en person som hon kan tänka sig att dela stora delar av sin framtid och odla sin trädgård med. Vi kan kalla den personen Matilda. De har varit ett par i snart tre år och det senaste året har det känts mer på riktigt och äkta än något annat som någon av dem tidigare upplevt i sina liv. Ändå har de uppenbara problem att välja varandra och våga satsa på en framtid ihop. Sigrid pluggar med mig här i studentstaden och Matilda bor 53 mil bort. De träffas cirka tre dagar varje månad. Och då ska allt vara så där perfekt. Det är det ofta också. De verkar lyckas med det svåra att omvandla den svidande längtan de bär på när de är ifrån varandra, till promenader på eufori när de väl är tillsammans. Ändå tänker ingen av dem flytta. De har båda varit på väg ett flertal gånger men något får dem alltid att stanna där de är. Och vi runt omkring tänker att då är det nog så det ska vara, även om det är svårt att förstå.

Men så händer det. Min vän Sigrid lär känna Maria. Maria som inte alls är så där vacker och cool som Matilda, men som får Sigrids huvud att ta semester på ett rosa moln och som invaderar hennes drömmar hela nätterna, varje natt. Men hon säger inget till oss andra. För så länge det bara är i hennes eget huvud behöver hon inte reflektera över några konsekvenser och hon kan hålla sina världar åtskilda. Efter några veckor blir det för mycket och min vän Sigrid ringer mig och berättar allt. Hon berättar om hur hon och Matilda till en början hade ett icke-monogamt förhållande på initiativ av henne själv, men att en specifik händelse gjorde att läget ändrades och de gjorde en överenskommelse om att vara trogna varandra. Hon berättar att det har varit svårt. För även om Matilda är hennes livs kärlek tror hon inte att en människa kan uppfylla alla behov hos någon annan. Hon vill inte kräva det av någon, inte ens sig själv. Jag tänker att det hon berättar verkar vettigt men ändå väldigt långt ifrån mig och mina egna uppfattningar. Sedan berättar hon om hur hon träffade Maria och för andra gången i sitt liv överväldigades av känslan att det här var någon som hon ville komma så nära det bara går och som hon ville ha som en självklar del i sitt liv för en lång tid framöver.  Jag känner mig en aning perplex över situationen. Trots allt det här fina med kärlek och förälskelse blir mitt råd till min vän Sigrid att försöka ta det lite lugnt och att försöka se på situationen utifrån. Någonting som kan verka oskyldigt för en själv kan få oerhörda konsekvenser för andra och hur höga insatser är det okej att spela med? Det är sällan möjligt i praktiken att både ha kakan och äta den. Så jag ber henne att för sin egen skull men framför allt för Matildas skull att hålla sig i skinnet och att inte ta några drastiska beslut.

Min vän Sigrid bestämmer sig till sist för att berätta för Maria, att förklara hur hon känner och hur konstigt allt har blivit. Detta efter flera dagars nervöst grubblande och samlande av mod. Reaktionen blir inte den hon hade hoppats på. Hon hoppades att bli förstådd och att Maria skulle säga: ”Ni har så lång historia och så djup kärlek. Det vore inte rätt av dig att såra Matilda så just nu, låt det ta lite tid och tänk. Fundera fram till september och hör av dig sedan. Jag väntar på ditt beslut och stöttar dig vad du än väljer så länge det inte handlar om att balansera oss båda. För jag vägrar att vara en hemlighet. Även om jag helt och hållet litar på att dina känslor för mig är lika äkta som de som jag känner för dig. Jag tänkte det redan första gången jag såg dig; att du är värd att vänta på, men att om jag inte fick dig förtjänade du någon som Matilda.” Det hade varit likt den Maria som Sigrid förälskat sig i att svara så. Men så blir det alltså inte. Det som istället händer är att Maria direkt efter deras samtal blir förändrad, sedan kall och till sist försvinner. Hon blir helt onåbar. Och ett hjärta ligger i bitar. 

Nu har jag min vän Sigrids tårar på min kudde. En väta under kinden. Ett krossat hjärta som inte får vara krossat. För ingen får veta. Mer än jag.