Och så vidare

Disträheten fortsätter... Jag orkar inte ens berätta om vilka knäppa grejer jag glömt de senaste dagarna. Annars känns det att det är februari. Dagarna är långa och vad som verkade vara början på våren var bara lur, så klart. Det är ett tag kvar till den riktiga våren, det fattar jag också. Men önska kan man.

Nej, fy sjutton vad less jag är. Samtidigt känner jag mig gladare än på länge. Jag önskar bara att jag var någon annanstans.

Distraktionen

Jag är så jobbigt (men ändå lite komiskt) disträ. Igår köpte jag godis och dricka innan bion, men lämnade det på Ica. Jag tog med andra ord bara min växel och gick utan tilltugg och törstsläckare. Något som jag upptäckte först när jag slagit mig ner i biosalongen. Det är för väl att jag har världens finaste vän som tyckte synd om mig och gav mig en näve nötter, och att jag alltid har marsinpanbröd i väskan (vad annars?). Så det gick ingen nöd på mig.

Idag lämnade jag plånboken i sängen när jag gick hemifrån. Inte heller särskilt genomtänkt. Även om det med godiset i går var värre. Jag undrar var detta ska sluta. Det är bara för väl att jag inte barn. Dem skulle jag säkert också glömma överallt. Tur att det finns västar med GPS i om det någon gång skulle bli så att jag får barn att tappa bort.

Bio och det

I kväll ska jag på förhandsvisning av en film som jag redan sett flera gånger. Konstigt det där. Men sjukt bra film.