Förr eller senare exploderar jag

Så jag kunde inte hålla mig längre och läste ut den. The fault in our stars/Förr eller senare exploderar jag. Det var som de sa, först skrattar en, sedan gråter en, sedan skattar en igen och när boken är utläst sörjer en. Jag förstår hajpen och att Times utsåg den till årets bästa roman förra året. Det är de här kickarna jag som bokläsare ständigt söker. Ofta kommer de från oväntade håll, som när jag läste Ut ur skuggan och trodde att jag skulle svimma över att hittat denna pärla, men ibland är det precis de där böckerna som alla pratar om, som nu.

Det bästa på lite mer intern nivå för min del var att ordet (begreppet) hamartia var med inte mindre än fyra gånger och att Augustus Waters misslyckades med sin uppkörning tre gånger. Inte konstigt att jag klickade så hårt med den här romanen.

(Don't mind min kassa bildredigering. Att jag är i desperat behov av nya glasögon är uppenbart, minst sagt.)

Att aldrig slappna av

Jag har haft en bra dag med helgfrukost bestående av äggröra, kaffe och halv grapefrukt, tripp ut till Ica Maxi där jag köpte både krukväxter och onyttiga mängder mjölk, sedan blev det städning av skåp, badrum och golv och fortsatt läsning av "The fault in our stars". Trots att det här är så en vanlig lördag ser ut för mig är det något som inte känns bra. Kanske är bara dagsformen men jag har omväxlande nyst och gråtit mig igenom dagen. Det är nog den där förkylningen som varit på gång hur länge som helst. Eller så är det stressen.

Till och med jag förstår att man inte kan vara på topp men jag börjar ledsna på att veckodagarna ska gå åt till att sticka huvudet i sanden, pressa fram kreativitet och sedan känna mig utmattad och sedan när helgen kommer och det ska vara avslappnat och roligt kommer ångesten och gör mig än mer utmattad och förlamad. Jag önskar att jag tyckte att mindfullness var vettigt.

Fredagsbetraktelser

Jag har fortfarande inte läst färdigt boken. Det är lite mycket med annat, men jag försöker se det positivt och tänka att jag har allt bra framför mig.

Helgen kommer att bli bokläsning, plugg (inklusive genomföra en intervju som jag är nervös inför), promenad till Ica Maxi och ost, kex och vin framför mellon. Det låter väldigt jag så det blir säkert en bra helg.

Annars längtar jag bort mest hela tiden. Men vem gör inte det?

Bissi

Är helt slukad av "The Fault in Our Stars" i kväll. Återkommer när den är utläst. Troligast i morgon.

Som en gummiboll

Jag hade precis gjort slut med Glee, men det är uppenbarligen inte helt enkelt. En sneak peak inför avsnittet som sänds natten till fredag har fått mig att lägga mig platt. Det går att säga att jag är rätt så piskad, och det är en underdrift. Snacka om destruktiv relation det här. Tillbaka på ruta ett.

Huuda!

Saknar ni lite finsk topplistemusik här? Även om inte, lyssna på det här. Haloo Helsinki är lite som The Sounds på finska. Elli är den finska motsvarigheten till Maja. Det syns ju lång väg. Visst att jag skrattade lite första gången jag hörde dem pga att jag inte kan finska och inte riktigt har hört något annat än tango sjungas på finska så det var ovant. Men det lade sig och nu diggar jag det.



Det kanske ändå är bäst att erkänna att jag ibland sjunger 'hora hora' i refrängen. Det är inte okej, jag vet. Huuda betyder 'skrika', så det så.

Okej, ett erkännande till: Att jag tycker om dem kan bero lite lite lite på att någon jag gillar har dem som sitt favoritband. Men det är i så fall bara lite därför.

Detta är mitt åttonde inlägg i #blogg100

Mitt liv i en bild

Snuskskrivaren

Mitt skrivande är lite spännande just nu. Jag skriver inte jätteofta längre men försöker avsätta några timmar varje vecka. För snart ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att lära mig skriva sexscener och somras började det lossna på riktigt. Jag fann mig själv mitt i trenden med erotisk romance. Jag hade aldrig trott att jag skulle skriva romance, men så har det blivit och det verkar bli ett helt romanmanus. Mycket beror det i och för sig på att jag saknar bra och normkritisk romance, än att jag vill följa i Halequin-böckers och E.L. James spår.

En annan sak som jag velat bli bättre på att skriva är noveller och jag försöker att, när jag börjar, inte begränsa mig till någon genre. Grejen är bara den att hur jag än kämpar emot går mina noveller alltid över i sexscener. Antingen har jag kämpat lite för hårt på detta med att skriva erotiskt i mitt romanprojekt eller så tänker jag bara alldeles för mycket på sex. Det börjar bli irriterande. Jag vill bara skriva om en farbror med vardagsproblem som att han får kardemumma i semmelbullen trots att han tydligt sa till kvinnan bakom disken på konditoriet att han ville ha utan, men vem lyssnar på en gammal farbror? Nej, det är bara sida upp och sida ner av sex, sex, sex. Det är som att öppna Pandoras ask. Kanske är det bara så att jag hittat min genre.


Det här är mitt sjätte inlägg i #blogg100.

Söndagsgåva

Varsågoda! Här får ni en gammal film, en bra sådan.



Det här är mitt femte inlägg i #blogg100.

En shopaholics prövningar

Idag har jag känt mig som en alkoholist på systemet. Var inne på H&M en sväng för att leta efter det enda klädesplagg jag är tillåten att köpa just nu. Jag har nämligen köpförbud på kläder av följande anledningar: 

1. Jag har köpt för mycket kläder för att min plånbok ska kunna slippa mardrömmar på nätterna. 

2. Garderob och byrå är så fulla att jag ibland lägger kläder i tvätten bara för att göra plats. 

3. Billiga kläder och onödiga klädköp gör ingen glad. 

I tillägg till detta har jag en stor kartong i förrådet där mina sommarkläder ligger just nu och som i vår någon gång kommer att tömmas och fyllas med vinterkläder i stället. Det handlar inte om att jag är en hoarder, för jag skänker i väg ganska mycket eftersom det är enda alternativet jämte det med tvättkorgen för att göra plats. Allt detta fick mig att ge mig själv köpförbud på kläder från och med 1 januari och helst året ut. Men jag tror inte på totalförbud. Jag får köpa nytt av sådant som behöver ersättas på grund av slitage, just nu en svart långkofta eftersom den jag har nu mer ser ut som en snuttefilt snarare än klädesplagg. Till våren kan det tänkas att jag tillåter mig köpa något nytt och vårigt också. Vi får se. Jag vet bara att jag har problem, en insikt som bara blev ännu starkare igår när vetskapen om att jag inte befann mig på H&Ms VIP-morgonshopping gav mig ångest.

Tänker att det här hade fungerat annars som förvaringslösning, om jag inte bott på bottenvåningen.

  
Det kändes i alla fall bättre efter ett tag inne på H&M där jag gick och spanade efter den svarta kofta jag var ute efter. Jag plockade åt mig ett par koftor som visade sig inte vara som jag ville, så jag hängde tillbaka dem och gick och köpte en vattenflaska. Bra jobbat. Men jag tror fortfarande att bästa medicinen mot mina shopoholicmanér är avhållsamhet när det kommer till klädesbutiker. Jag litar inte helt och fullt på mig själv än.

Det här är inlägg fyra i #blogg100.

Hjärta konståkning

Vet ni hur mycket jag älskar konståkning? Jo så här mycket: |--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------|
Det är mycket.

Vill gärna skriva mer om det, men jag är väldigt hungrig och har lågt blodsocker så jag orkar inte. Visar bildkavalkad på mina favoritåkare istället:

 

Viktoria Helgesson!

Joshi Helgesson. Just nu en placering före sin storasyster inför EM-finalen imorgon.

Brian Joubert. Fransk och så. Hans mamma lagar all hans mat.

Evgeni Plushenko. Han är kungen. Det är omöjligt att inte älska honom.

Mao Asada.

Carolina Kostner. Bara grejen att hennes favoritband är Gossip.

Aljona Savjenko & Robin Szolkowy

Och min absoluta favorit (även om han inte tävlar längre):

JOHNNY WEIR!! (Kolla gärna dokumentären om honom, "Pop star on ice" heter den.)

Det här är mitt tredje inlägg i #blogg100.

Velandet

Jag är envis som satan och har svårt att släppa saker när jag fått dem på hjärnan. Men samtidigt är jag väldigt velig, så pass att jag ett tag körde på "Tärningsspelaren"-metoden. (Oerhört otäck bok! Men bra, så tips.) Jag gick helt enkelt till leksaksaffren och köpte tärningar och lät dem göra oviktiga val som jag hakat upp mig på. Nu händer det inte lika ofta dock eftersom jag ofta insåg när jag slagit tärningen att det trots allt var så att vissa alternativ var mer aktuella än andra och slog om flera gånger och kände mig ändå aldrig riktigt nöjd.

Just nu velar jag över en iPad. Saken är den att mina föräldrars födelsedagspresent till mig i år var en iPad som jag skulle få välja ut själv efter mina behov. Det var för tre veckor sedan idag och än är ingen padda beställd. Jag har inte ägt någon surfplatta tidigare vilket innebär att jag har lite svårt att ha något att utgå ifrån. De senaste dagarna har jag i alla fall avancerat lite och jag börjar känna att jag har lite koll efter att ha plöjt sida efter sida med recensioner, varit på macoteket och pillat, känt och tittat, tjatat sönder mina vänners trumhinnor och jämfört priser. En sak som satt lite käppar i hjulet är att jag från början ratade mini-varianten men mer och mer börjat inse att den är den jag borde ha, främst eftersom jag har en macBook air som jag tänker fortsätta använda och ta med mig utanför hemmet för att kunna skriva på. Skillnaden i storlek är inte särskilt stor mellan "normal"-paddan och min lilla luft-mac och då undrar jag om inte den lilla och smidigare iPad mini passar mig bättre. Men jag vet inte. Upplösningen är dålig i jämförelse, vilket gör att text ser lite suddig ut. Det är dumt eftersom min syn överlag är ganska dålig och jag gärna vill läsa böcker på den. Jag bara kan inte ta ett beslut. Det slutar dessutom inte bara vid valet av modell, sedan ska det bestämmas vilken färg, hur mycket minne och om det bara ska vara wifi-uppkoppling eller 3G/4G också..

Det finns så mycket annat som jag skulle kunna lägga min tankeenergi på istället för detta materiella dilemma. Nu börjar jag dock ledsna, så innan måndag borde en beställning vara lagd.

Det här är inlägg två i #Blogg100.

#Blogg100

Det är dags att få lite liv i Sockret. Jag hade under 2012 målet att posta ett inlägg om dagen oavsett kvalitet. Tanken var och är att idéerna och inspirationen kommer med vanan. Nu ska jag göra ett nytt ryck, och lyckas. Fredrik står bakom initiativet #Blogg100 som går ut på att publicera (minst) ett inlägg om dagen i 100 dagar med start idag. Sista dagen är 3 maj. Och förhoppnings håller sig frekvensen även efter det. Det gick så där förra året. Jag landade på 183 inlägg vilket jag avrundar till ett varannan dag. Halvbra. Det kan bara gå bättre den här gången.