Rakkaus, Suomen

Jag är förälskad. I Finland. Oväntat, jag vet. Men just nu sväljer jag allt. Eller okej inte allt och jag vet att det blir väldigt stereotypt och nationalistiskt när en blir kär i ett land, ett språk och ett folk. Det är finsk kultur (film och musik) och bastu och finsk politik och finska språket. Slottsbalen på självständighetsdagen har i och för sig varit ett måste sedan några år, så helt avskärmad från grannlandet i öster har jag inte varit. Och jag tycker ju att Sofi Oksanen är fantastisk och Nordens i särklass skickligaste författare just nu. På tal om henne visar Fyrisbiografen filmserien "Ny finsk film" där filmatiseringen av hennes roman Utrensning ingår. Det blir nog med andra ord ett besök dit och de andra filmerna som visas under samma tema verkar också lovande. Ja, jag är såld.

Trailer för Utrensing/Purge/Puhdistus.


Och så bjuder jag på lite Haloo Helsinki igen!

Och om någon som inte förstår finska och vill veta vad Elli sjunger finns svensk översättning av texten här.

Att aldrig slappna av

Jag har haft en bra dag med helgfrukost bestående av äggröra, kaffe och halv grapefrukt, tripp ut till Ica Maxi där jag köpte både krukväxter och onyttiga mängder mjölk, sedan blev det städning av skåp, badrum och golv och fortsatt läsning av "The fault in our stars". Trots att det här är så en vanlig lördag ser ut för mig är det något som inte känns bra. Kanske är bara dagsformen men jag har omväxlande nyst och gråtit mig igenom dagen. Det är nog den där förkylningen som varit på gång hur länge som helst. Eller så är det stressen.

Till och med jag förstår att man inte kan vara på topp men jag börjar ledsna på att veckodagarna ska gå åt till att sticka huvudet i sanden, pressa fram kreativitet och sedan känna mig utmattad och sedan när helgen kommer och det ska vara avslappnat och roligt kommer ångesten och gör mig än mer utmattad och förlamad. Jag önskar att jag tyckte att mindfullness var vettigt.

Och så vidare

Disträheten fortsätter... Jag orkar inte ens berätta om vilka knäppa grejer jag glömt de senaste dagarna. Annars känns det att det är februari. Dagarna är långa och vad som verkade vara början på våren var bara lur, så klart. Det är ett tag kvar till den riktiga våren, det fattar jag också. Men önska kan man.

Nej, fy sjutton vad less jag är. Samtidigt känner jag mig gladare än på länge. Jag önskar bara att jag var någon annanstans.

Distraktionen

Jag är så jobbigt (men ändå lite komiskt) disträ. Igår köpte jag godis och dricka innan bion, men lämnade det på Ica. Jag tog med andra ord bara min växel och gick utan tilltugg och törstsläckare. Något som jag upptäckte först när jag slagit mig ner i biosalongen. Det är för väl att jag har världens finaste vän som tyckte synd om mig och gav mig en näve nötter, och att jag alltid har marsinpanbröd i väskan (vad annars?). Så det gick ingen nöd på mig.

Idag lämnade jag plånboken i sängen när jag gick hemifrån. Inte heller särskilt genomtänkt. Även om det med godiset i går var värre. Jag undrar var detta ska sluta. Det är bara för väl att jag inte barn. Dem skulle jag säkert också glömma överallt. Tur att det finns västar med GPS i om det någon gång skulle bli så att jag får barn att tappa bort.

Mitt liv i en bild

En shopaholics prövningar

Idag har jag känt mig som en alkoholist på systemet. Var inne på H&M en sväng för att leta efter det enda klädesplagg jag är tillåten att köpa just nu. Jag har nämligen köpförbud på kläder av följande anledningar: 

1. Jag har köpt för mycket kläder för att min plånbok ska kunna slippa mardrömmar på nätterna. 

2. Garderob och byrå är så fulla att jag ibland lägger kläder i tvätten bara för att göra plats. 

3. Billiga kläder och onödiga klädköp gör ingen glad. 

I tillägg till detta har jag en stor kartong i förrådet där mina sommarkläder ligger just nu och som i vår någon gång kommer att tömmas och fyllas med vinterkläder i stället. Det handlar inte om att jag är en hoarder, för jag skänker i väg ganska mycket eftersom det är enda alternativet jämte det med tvättkorgen för att göra plats. Allt detta fick mig att ge mig själv köpförbud på kläder från och med 1 januari och helst året ut. Men jag tror inte på totalförbud. Jag får köpa nytt av sådant som behöver ersättas på grund av slitage, just nu en svart långkofta eftersom den jag har nu mer ser ut som en snuttefilt snarare än klädesplagg. Till våren kan det tänkas att jag tillåter mig köpa något nytt och vårigt också. Vi får se. Jag vet bara att jag har problem, en insikt som bara blev ännu starkare igår när vetskapen om att jag inte befann mig på H&Ms VIP-morgonshopping gav mig ångest.

Tänker att det här hade fungerat annars som förvaringslösning, om jag inte bott på bottenvåningen.

  
Det kändes i alla fall bättre efter ett tag inne på H&M där jag gick och spanade efter den svarta kofta jag var ute efter. Jag plockade åt mig ett par koftor som visade sig inte vara som jag ville, så jag hängde tillbaka dem och gick och köpte en vattenflaska. Bra jobbat. Men jag tror fortfarande att bästa medicinen mot mina shopoholicmanér är avhållsamhet när det kommer till klädesbutiker. Jag litar inte helt och fullt på mig själv än.

Det här är inlägg fyra i #blogg100.

Velandet

Jag är envis som satan och har svårt att släppa saker när jag fått dem på hjärnan. Men samtidigt är jag väldigt velig, så pass att jag ett tag körde på "Tärningsspelaren"-metoden. (Oerhört otäck bok! Men bra, så tips.) Jag gick helt enkelt till leksaksaffren och köpte tärningar och lät dem göra oviktiga val som jag hakat upp mig på. Nu händer det inte lika ofta dock eftersom jag ofta insåg när jag slagit tärningen att det trots allt var så att vissa alternativ var mer aktuella än andra och slog om flera gånger och kände mig ändå aldrig riktigt nöjd.

Just nu velar jag över en iPad. Saken är den att mina föräldrars födelsedagspresent till mig i år var en iPad som jag skulle få välja ut själv efter mina behov. Det var för tre veckor sedan idag och än är ingen padda beställd. Jag har inte ägt någon surfplatta tidigare vilket innebär att jag har lite svårt att ha något att utgå ifrån. De senaste dagarna har jag i alla fall avancerat lite och jag börjar känna att jag har lite koll efter att ha plöjt sida efter sida med recensioner, varit på macoteket och pillat, känt och tittat, tjatat sönder mina vänners trumhinnor och jämfört priser. En sak som satt lite käppar i hjulet är att jag från början ratade mini-varianten men mer och mer börjat inse att den är den jag borde ha, främst eftersom jag har en macBook air som jag tänker fortsätta använda och ta med mig utanför hemmet för att kunna skriva på. Skillnaden i storlek är inte särskilt stor mellan "normal"-paddan och min lilla luft-mac och då undrar jag om inte den lilla och smidigare iPad mini passar mig bättre. Men jag vet inte. Upplösningen är dålig i jämförelse, vilket gör att text ser lite suddig ut. Det är dumt eftersom min syn överlag är ganska dålig och jag gärna vill läsa böcker på den. Jag bara kan inte ta ett beslut. Det slutar dessutom inte bara vid valet av modell, sedan ska det bestämmas vilken färg, hur mycket minne och om det bara ska vara wifi-uppkoppling eller 3G/4G också..

Det finns så mycket annat som jag skulle kunna lägga min tankeenergi på istället för detta materiella dilemma. Nu börjar jag dock ledsna, så innan måndag borde en beställning vara lagd.

Det här är inlägg två i #Blogg100.

#Blogg100

Det är dags att få lite liv i Sockret. Jag hade under 2012 målet att posta ett inlägg om dagen oavsett kvalitet. Tanken var och är att idéerna och inspirationen kommer med vanan. Nu ska jag göra ett nytt ryck, och lyckas. Fredrik står bakom initiativet #Blogg100 som går ut på att publicera (minst) ett inlägg om dagen i 100 dagar med start idag. Sista dagen är 3 maj. Och förhoppnings håller sig frekvensen även efter det. Det gick så där förra året. Jag landade på 183 inlägg vilket jag avrundar till ett varannan dag. Halvbra. Det kan bara gå bättre den här gången.

Mitt 2012

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?

Ja jag var på begravning. 24 år tog det. Bra jobbat alla nära och kära som levt så att jag sluppit tidigare.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, Majsan. Mest hon, sedan är det väl alltid någon i periferin som är på smällen tycker jag.

Dog någon som stod dig nära?

Ja, min farmor Gunborg. Men jag vet inte hur nära vi var egentligen. Det är så dubbelt, som med många som man inte själv valt att ha i sitt liv. Vi möttes i vårt litteraturintresse och det är det som jag väljer att minnas henne mest för.

Vilka länder besökte du?

Jag var i Frankrike i våras. Älskade Paris. Annars har det varit planer som aldrig blivit av. Listan blev med andra ord kort i år med Frankrike ensam. 

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Lite lycka och lugn vore trevligt. Det har jag väl i och för sig haft i år också, men i alldeles för små mängder.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

8 augusti främst, när farmor dog. Annars 4 september när jag fick veta att Agnes kommit till världen.

Vad var din största framgång 2012?

Att jag lyckades vara mer trygg i mig själv och testa nya saker.

Största misstaget?

Det kan visa sig senare, men jag önskar att jag inte hade sårat någon.

Bästa köpet?

Min MacBook Air. Materialistiskt men sant.

Vad spenderade du mest pengar på?

Kläder. Det börjar likna ett problem.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att jag har fått lära känna några härliga människor som får mig att känna mig uppskattad.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?

”Shake it out” med Florence + the Machine som jag tyckte om redan innan, men som passade väldigt bra ett år när jag ville bli starkare psykiskt, men samtidigt har brottats med ångestdemonerna alldeles för ofta. ”Du måste flytta på dej” blev min låt efter en vårbal som jag sent ska glömma. Det finns många fler: ”Heartbroken people”, ”Little Talks” och ”Closer”.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ledsnare tror jag. Samtidigt har jag inte tagit lika mycket skit vilket borde ha gjort mig gladare. Nej, jag har varit ledsnare. Kanske mycket på grund av vad jag tror kan vara PMDD. 

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrivit, läst och berättat för mina vänner att jag vill vara med dem.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Legat i sängen och varit deppig, köpt kläder, slösurfat.

Blev du kär i år?

Ja, jag är alltid kär. Det är bara objekten som skiftar.

Favoritprogram på TV?

”American Horror Story: Asylum” har levererat och SVT har lyckats som vanligt med bl.a. ”Annas Eviga”, ”Historieätarna”, ”Bergmans video” ”Det perfekta livet” och ”Kobra”.

Bästa boken du läste i år?

Eftersom jag har betygsatt alla böcker jag läst i år kan jag lista alla som fick högsta betyg: ”Stalins kossor” av Sofi Oksanen, ”Det borde finnas regler” av Lina Arvidsson, ”Utan onda aningar” av Jan-Sverre Syvertsen, ”Allt jag säger är sant” av Lisa Bjärbo, ”The perks of beeing a wallflower” av Stephen Chbosky, ”Inlåsta” av Emma Donoghue, ”dandy” av Jan Guillou och ”Niceville” av Katryn Stockett.

Största musikaliska upptäckten?

Braiga band som ”To all my friends” och ”Mumford & Sons”.

Något du önskade dig och fick?

Respekt och choklad.

Något du önskade dig och inte fick?

Ja, människor som jag ville tillbringa tid med men som inte ville träffa mig.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Det är ett år sedan (nästan). Jag minns inte. Kanske var jag ute och åt med närmaste familjen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Om min omgivning hade varit i balans.

Vad fick dig att må bra?

Att vara med de som jag helst är med och att skratta och dansa. Att köpa årskort på Friskis och börja träna lite mer.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Haha. Svårt val... Får kanske skämmas lite nu, men Kristen Stewart.

Vem saknade du?

Några vänner från förr som jag är för feg för att återuppta kontakten med. 

De bästa nya människorna du träffade?

Inte så mycket att jag träffat massa nya människor utan att jag börjat lära känna folk som funnits där men som jag inte vetat så mycket om. För att nämna namn: Anna, Janna och Cecilia.

Mest stolt över?

Att jag vågade inse att något skavde och ta ett svårt beslut för att komma ur det. Och att jag vågat säga ”Jag älskar dig” när jag känt det.

Högsta önskan just nu?

Att jag ska bli befriad från min ångest och det dåliga mående som antagligen är PMDD. Dessutom skulle jag vilja ha någon att lägga huvudet mot.

God Jul

Pga julafton blir det ett uppehåll i nedräkningen på min lista idag. Men ha en fin dag och ät lagom mycket mat och drick lagom mycket alkohol.

I'm back med some musik

Det har varit svårt att blogga pga. stress med ganska dålig psykisk form som resultat och det känns ganska tråkigt att bara blogga om hur dåligt jag mår och om hur det inte verkar bli bättre trots att jag intalar mig att det alltid blir det, någon gång.

Med tio dagar kvar till nyår tänker jag börja publicera min topp 100-lista över den musik jag lyssnat på under 2012. Jag gör en sådan lista varje men brukar inte vara tillräckligt förutseende för att göra en sammanställning. Men jorden tycks inte gå under och jag är färdig med uträkning så why not? Det börjar i nästa inlägg med 100 - 91.

Sådant som bara händer på film

Ibland händer sådant mig som jag tidigare trott bara händer på film. Då känns det som om livet kanske är lite som en film och inte så på riktigt som jag alltid föreställt mig.

I en annan värld.

Nej jag är inte försvunnen. Eller det beror på hur man menar. Jag pluggar som sagt 200% och det märks. Inte så att det blir 16 timmar om dagen men gott och väl 13. Därför inget bloggande. Jag är lättad över att inte ha barn just nu. Då slipper jag i alla fall det dåliga samvetet.

Ledigheten

Jag är ledig. Sedan i fredags förmiddag och fram till imorgon klockan 13.15 är jag helt ledig och det är fantastiskt skönt. Igår mötte jag upp mina föräldrar i huvudstaden och gick på museum och åt god mat. Idag har jag gjort sådant som en ska göra på lediga vardagar: städat, gått på stan, läst romaner, fikat med föräldraledig bästis och tränat.

Från och med imorgon och en månad framöver är det 200% studier som gäller, så jag har verkligen varit värd lite frihet.

Surpuppa

Idag har jag varit tjurig. Det är inte roligt. Jag önskar att jag kunde komma på något som botar min långsinthet. Det är väldigt oattraktivt med långsinta och tjuriga människor.

Lagom tjurig bild.

Det är en storm på väg i natt, rannsaka och bekänn. Guds son ska komma nedstigen från himmelen igen.

Jag tentapluggar. Det är en ganska stor tenta den här gången och just nu snurrar allt bara runt där uppe; begrepp, gubbar och filosofiska/teologiska tankar. Jag vill bara ha den gjord nu och kunna slappna av. Det värker i nacken och ögonen av stillasittande och dålig sömn. Samtidigt tycker jag att det är sista rycket som är givande. Det är nu, när saker börjar falla på plats, som jag känner att jag faktiskt lär mig någonting och inte är sådär dum som jag ofta känner mig på föreläsningarna. Förhoppningsvis är det här sista salstentan som jag gör under min studietid, och det känns ju tillfredsställande om något.

Depp

Jag mådde riktigt pissigt igår kväll och försökte somna tidigt för att idag få vakna pigg och glad. Vaknade gjorde jag, inte pigg och inte glad. Det tog en och en halv timme att komma ur sängen och nu när jag är uppe har jag redan rasat ihop två gånger hulkande på sängen med snor och tårar rinnande över ansiktet. Jag vet att det bara handlar om kemisk obalans i hjärnan, men just nu kan jag verkligen inte minnas vad som gör någonting värt överhuvudtaget.

En annan gång när det var så här gjorde jag en spellista som heter "Stark och euforisk" med låtar som handlar om just det, styrka och eufori. Lite kanske det hjälper att lyssna på den, jag försöker i alla fall. Det är inte kroniskt och jag vet att det kommer att kännas bättre. Nu ska jag försöka plugga, tvätta och sedan lägga mig, åter med förhoppningen om att det kommer att kännas bättre imorgon.

Egendomliga dagar

Det har inte varit någon bra dag idag. Jag har pluggångest, bakfylleångest och livsångest. Just nu vill jag spola tillbaka och sedan se till att jag vore någon helt annanstans den här lördagen.

Det är dagar som dessa, när jag tänker för mycket, som jag inser hur konstigt allt är. Speciellt det här året har varit underligt, både vad gäller mitt eget liv och andras. Kanske är apokalypsen nära förestående. Det verkar nästan så.

November (det är dig det är fel på)

Så.. november alltså. Inte kul. Det är utan protest årets tråkigaste månad. Det är mörkt och kallt och det blir inte bättre, bara värre och alla vet det. Uschan. Mina fingrar är blå av kyla och eftersom jag är en god student som sitter inne och pluggar hela dagarna gör mörkret att det känns som om dagarna extremt korta och jag går och lägger mig klockan 21, för vem orkar vara vaken i november?

Ja jag är en gnällspik. Ska starta en facebook-grupp.

Från tisdagsdepp till feministisk teologi

När jag vaknade i morse kändes idag som världens ungefär sämsta dag. Jag kramade kudden hårt och var på gränsen till gråt. Chocken över min druknade dator igår eftermiddag övergick till ilska framåt gårdagskvällen och jag vaknade med sorg. Snacka om att gå igenom olika stadier avbearbetning.

Kom till uni och satt och kämpade med Wittgenssteins språkfilosofi och dess kopplingar till post-liberalteologins bibelsyn. Inte särskilt inspirerande alls. Speciellt inte när regnet vräker ner utanför fönstret.

Allt blev dock bättre när jag lämnade Wittgenstein och började skriva om feministisk teologi. Det är lite min grej. Jag är gravt imponerad av den feministiska teologi som på 1800-talet framförde tankar om att Gud skapade man och kvinna som jämlika varandra och att Jesus älskade män och kvinnor lika mycket. De vågade till och med kritisera Bibeln och påstå att den var orsaken till att kvinnor konsekvent missgynnats inom kristen teologi. Strongt. De ville ha till en praktisk förändring och att kvinnor skulle ha tillgång till ledande positioner inom kyrkan. Andra vågen kom i slutet av 1900-talet och då var det radikalfeministiska idéer som applicerades på teologin. Gud är könlös och maskulint laddade ord för Gud som till exempel Fader och Herre skulle rensas ut. Istället för Fadern, Sonen och Den helige ande ville man säga Skaparen, Befriaren och Livgiverskan. Insatser gjordes för att lyfta fram kvinnor i Bibeln, så som Rebecka, Sara, Rut och Maria.

Så nu har vi lärt oss något idag också.