Svårheten

Ibland känner jag mig så svår. Inte så där spännande och hippt svår utan bara jävligt lynnig och ja, svår. Det som är mest störande är att inte ens jag förstår mig och blir bara ännu besvärligare när någon försöker reda ut mig. Så det är bara att hänga med i svängarna och hoppas att vulkanutbrotten med följande askmoln kommer mer sällan i framtiden. Det kanske låter jättespännande med höga berg och djupa dalar men man blir oförskämt krävande och självupptagen. Mitt hopp är att hitta en egen Leonard Woolf, men finns sådana människor?

Vilken killtjusare han kommer att bli!

Lady Dahmer uppmärksammade hela det här med barn och heteronormen i morse. Länk här och här är forumdiskussionen om någon vill lätta sitt hjärta.

Eller?

"Vänskap är kärlek utan vingar"
Lord Byron

Snöstorm

Igår gick jag i snöstorm. Mest för att det är så skönt att komma in sedan. (Och så för att jag hade övning med min kör och ett paket att hämta.)

Fredagskänslan

Så var det fredag igen. Finfredag. Jag har tappat fredagskänslan någonstans så de senaste veckorna har jag försökt att klä mig lite finare och upprepa för mig själv: ”Det är fredag, så underbart.” Det fungerar väl delvis kan jag rapportera. Det som kämpar mot min fredagskänsla är dels att jag alltid är så trött på fredagar efter att ha kämpat på hela veckan och så är det stressen över att ytterligare en vecka gått sedan förra fredagen, min tidspessimism får vatten på sin kvarn. Nu ska jag åka iväg över helgen och då blir känslan ännu mer dubbel. Jag ska hinna med tåget ikväll och vet att det jag inte får gjort idag kan jag inte jobba ifatt eftersom jag kommer att vara någon annanstans. Veckan i övrigt har varit ganska så krävande på det psykologiska och känslomässiga planet så det är säkert därför mitt kontrollbehov härjar fritt och får med sig sin polare stressen på tåget.

Indestructible

Det värkar så

Träningsvärk i hela kroppen. Så jag gjorde uppenbarligen mer än att bara ligga och läsa i helgen.