Dag 7. En väldigt underskattad bok

Det var alldeles för lite surr om och hyllningar av Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn när den kom ut 2007, vilket säkert bidrog till att den känns lite bortglömd nu. Enligt mig är den bland det bästa som producerats på det svenska språket. Jag håller mig kort nu för jag vet att jag kommer att återkomma till den här boken senare på listan. Så, på återseende!

Dag 6. En bok som gör mig sorgsen

Billig mat är den dyraste, egentligen. I det långa loppet. Hela apparaten runt kaptalistisk matproduktion får mig att må illa. Blä. Läs och tänk!

Dag 5. En bok som gör mig glad

Ja, vad ska jag säga? Jag hjärtar Paris och den här är bra när fantasin tryter vad gäller ställen att besöka och saker att hitta på. Alltid något nytt.

Dag 4. Den bästa boken ur favoritserien

Ojehh, jag glömde visst helt bort igår att jag bundit mig till att göra bokinlägg varje dag. Det kommer två idag istället.

Det finns kanske inte så mycket att säga. Den första boken får vara bäst för att det är där allt det magiska börjar. Jag tycker om den för att den är lite barnsligare och naivare än de senare, på samma sätt som jag tycker om att de senare böckerna är vuxnare. Ett bra tag rankade jag dock den tredje boken i serien (Prisoner of Azkaban/Fången från Azkaban) som den bästa, minns inte varför. Kanske var det spännande quidditchmatcher i den...

Dag 3. Min favoritserie

Harry Potter. Det är svårslaget. Det är många år och omläsningar investerade i dessa böcker. De har varit som vänner och vi har växt upp tillsammans. Jag läste första delen våren 1998, då var jag tio år. Drygt nio år senare på ett flyg till Genève läste jag ut den sista boken. Det var sorgligt, men dags. Om ett par år när jag har sommarlov igen är min tanke att sträckläsa alla böckerna på 17 dagar. För att jag kan och vill.

Nu är du bara någon som jag brukade känna

Det var när jag lyssnade på "Somebody I used to know" 

och redan då tänkte på dig, 

som jag insåg att det var dags att göra slut.

Dag 2. En bok jag läst mer än tre gånger

Sedan jag läste Mina döttrars systrar första gången hösten 2004 har det blivit tradition att läsa den någon gång varje år. Det är en fin (och sorglig) berättelse om syskon(och)kärlek och om hur hemligheter kan bryta ner människor och familjer. Den handlar också om att bli vuxen och att landa i sig själv och kanske inse att det en trodde att en ville ha inte alltid är det som känns bäst. Ibland läser jag den som vanlig bok och några gånger (kanske tre eller fyra) har jag lyssnat på ljudboken som Pia Johansson läst in, en perfekt inläsning.