Bissi

Är helt slukad av "The Fault in Our Stars" i kväll. Återkommer när den är utläst. Troligast i morgon.

Hatet

Jag ville skriva ett långt inlägg om Uppdrag gransknings program om näthatet riktat till kvinnor. Men jag orkar inte. Det känns viktigt att föra fram det i ljuset. Många förstår nog inte hur grovt hatet och hoten är. Precis som Anna Hedemo säger är det ett hot mot demokratin när personer inte ska kunna uttrycka sin åsikt eller ens utföra sitt arbete utan att bli mordhotad och få hot om våld och våldtäkt. Se gärna programmet och ge er in i diskussionen.

Som en gummiboll

Jag hade precis gjort slut med Glee, men det är uppenbarligen inte helt enkelt. En sneak peak inför avsnittet som sänds natten till fredag har fått mig att lägga mig platt. Det går att säga att jag är rätt så piskad, och det är en underdrift. Snacka om destruktiv relation det här. Tillbaka på ruta ett.

Och så vidare

Disträheten fortsätter... Jag orkar inte ens berätta om vilka knäppa grejer jag glömt de senaste dagarna. Annars känns det att det är februari. Dagarna är långa och vad som verkade vara början på våren var bara lur, så klart. Det är ett tag kvar till den riktiga våren, det fattar jag också. Men önska kan man.

Nej, fy sjutton vad less jag är. Samtidigt känner jag mig gladare än på länge. Jag önskar bara att jag var någon annanstans.

Johnny be good

Just nu älskar jag att jag skjutit upp att se andra säsongen av Be Good, Johnny Weir! tills idag. Finns det något mer perfekt än att ägna en bakis-söndag åt amerikansk realitysåpa om ens favvo-konståkare? Svar: nej. Eller jo kanske. Att fuldansgympa hemma med sin väninna är också ganska kul. Och att ha världens finaste tulpaner.

Mello nr. 1

Det är alltid så här. Peppen innan är hög som Satan och sedan sitter en och skrattar. Allt är dåligt. Eller nästan. Men det som är bra är inte mello för fem öre. Ville bara säga det.

Distraktionen

Jag är så jobbigt (men ändå lite komiskt) disträ. Igår köpte jag godis och dricka innan bion, men lämnade det på Ica. Jag tog med andra ord bara min växel och gick utan tilltugg och törstsläckare. Något som jag upptäckte först när jag slagit mig ner i biosalongen. Det är för väl att jag har världens finaste vän som tyckte synd om mig och gav mig en näve nötter, och att jag alltid har marsinpanbröd i väskan (vad annars?). Så det gick ingen nöd på mig.

Idag lämnade jag plånboken i sängen när jag gick hemifrån. Inte heller särskilt genomtänkt. Även om det med godiset i går var värre. Jag undrar var detta ska sluta. Det är bara för väl att jag inte barn. Dem skulle jag säkert också glömma överallt. Tur att det finns västar med GPS i om det någon gång skulle bli så att jag får barn att tappa bort.