Precis som dikten i förra inlägget antydde så är jag ute i skolverkligheten igen. Det är trevligt på så vis att jag är (jävligt) mycket bättre på det jag gör nu. Det känns och jag får höra det så mycket som jag förtjänar. Ändå så är jag samtidigt så trött på det. Hela grejen. Att allt alltid handlar om skolan och att jag förväntas tycka och tänka om allting. Jag är aldrig ledig och det tär på mig när jag inte tycker att det är det roligaste som finns längre. Gnäll gnäll. Februari måste ta slut någon gång så att jag blir lite förtjusande igen.
Förresten har jag åkt på säsongsförälskelsen också (direkt efter slängen av säsonginfluensa som jag drog på mig för tre veckor sedan, vissa drabbas hårt). Inte undra på att jag är så trött hela tiden.
Det tär på en att oavbrutet tänka skoltankar. Eller att bara ligga en hel dag och läsa en grym bok (som inte är kurslitteratur) utan att få dåligt samvete.
SvaraRaderaFinns inte en chans att en överlever utan njutläsning.
SvaraRaderaHa en bra helg!