Genus

Genus bör inte tolkas som en fast identitet...
Genus är snarare en bräcklig identitet som med tiden har upprättats...
Judith Butler

Sommarklänningen

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om ett varmt bröst och en omslutande hand. Men det blev för intetsägande. Så istället blev det om något både intetsägande och materiellt…

… en sommarklänning. Jag har haft den i närmare fem år. När den kom i min ägo hade jag gått ner en femtedel av min vikt på fyra månader och den var i minsta möjliga storlek från damavdelningen. Jag fick många komplimanger och alla sa att jag var så fin i min klänning. Nu har jag inte kunnat ha den på ett par år. Den glipar mellan knapparna och mitt bleka skinn blottas. Ändå tar jag fram den när våren kommer. Tänker att ”kanske kan jag ha den i år”. För ett par dagar sedan när jag tog fram den så slog det mig att den aldrig kommer att passa igen. Förutsatt att jag inte får någon sjukdom som tvingar av mig vikt igen. Och vem tycker att det är värt att vara sjuk för en klännings skull? Jag måste göra mig av med den. Inse att det suger att den är fel storlek men att det är som det är. Den hänger framme nu, precis som förr när de avlidna låg framme för att kunna tas avsked av. Skäms lite för att jag fäster mig så vid saker. Bara den försvinner så känns det säkert bättre. Men just nu har det aldrig funnits ett mer fulländat klädesplagg.

Nyckeln och paradiset

Hej. Jag kommer tillbaka inom en snar framtid. Ville bara tipsa om en bra krönika så här i solen.

Här är den och den handlar om orgasmen.

Tranan

Jag var nere på stan en sväng igår. Bara för att det var min första ensamma lediga lördag på ett tag. Så jag gick ner till stan för att supa sol och lördagsglada människor. Jag provade lite klänningar och solglasögon. Sedan träffade jag två japanska studenter. Vi pratade en stund. De berättade om rädslan. Jag sa att jag önskar att jag kunde göra mer men att jag har skänkt pengar och hoppas att de kommer dit de ska. Tacksamheten och sorgen i deras ögon. Jag fick en origamitrana, en rosa. När vi bugat, tackat och sagt hej då grät jag bakom mina nya solglasögon. Det är så lätt att skjuta allt ifrån sig.

Vill inte

Alla verkar vara så glada i mars. "Nu kommer våren!" liksom. Jag är inte så glad i mars. Visst, sol gör det kanske lite mindre tungt men helst vill jag bara sova bort alla dagar och kanske gå lite på bio emellanåt. Känner mig som världens sämsta men det är nog snarare D-vitaminlagret som tryter. (Ja, jag tar tillskott men det hjälper inte än.)

Skam

Det var ingen bra dag idag.

Blickar och leenden

Jag har börjat flörta på bussar och tåg. Det har fått mig att inse hur mycket vackra människor det finns. Och framför allt dövar det ensamheten för en stund.

Text till min son

Nu vet jag inte ens om jag nånsin kommer att bli mamma...
men för en liten stund
vill jag låtsas att det gör detsamma!
för det här är en text till min son,

Älskling,
hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven och dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor
för jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men jävlar – jag får spader
för i affären står leksaker i knivskarpa rader
och hur ska du kunna välja mellan
barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: ”Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…”
jag kan ju knappast säga till,
när du lekar soldat och sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare!
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att
”Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far.”

Eller när du kommer hem, femton år och olyckligt kär
då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig kärleken är,
för dina flickvänner
som inte kan känna det de känner
utan att tvingas in i en form i en norm de inte väljer
de blundar och hoppas och ler när de sväljer
så hur ska jag kunna kommentera pornografin?
säga att den görs av maktgalna svin
när du kan hitta njutning så farligt lätt
på ett större och större internet
älskling, jag vill att du ska veta hur två kan bli till ett
på ett obeskrivligt underbart och könlöst sätt
men du kommer att bära generationers förtryck och överfall
för du föds in i värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att forma dig till man
och jag, jag kommer göra vad jag kan
för att du ska vara mer människa än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv och högre lön?

För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det, är ditt ansvar
men inte ditt fel

så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej

- Olivia Bergdahl