Sommarklänningen

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om ett varmt bröst och en omslutande hand. Men det blev för intetsägande. Så istället blev det om något både intetsägande och materiellt…

… en sommarklänning. Jag har haft den i närmare fem år. När den kom i min ägo hade jag gått ner en femtedel av min vikt på fyra månader och den var i minsta möjliga storlek från damavdelningen. Jag fick många komplimanger och alla sa att jag var så fin i min klänning. Nu har jag inte kunnat ha den på ett par år. Den glipar mellan knapparna och mitt bleka skinn blottas. Ändå tar jag fram den när våren kommer. Tänker att ”kanske kan jag ha den i år”. För ett par dagar sedan när jag tog fram den så slog det mig att den aldrig kommer att passa igen. Förutsatt att jag inte får någon sjukdom som tvingar av mig vikt igen. Och vem tycker att det är värt att vara sjuk för en klännings skull? Jag måste göra mig av med den. Inse att det suger att den är fel storlek men att det är som det är. Den hänger framme nu, precis som förr när de avlidna låg framme för att kunna tas avsked av. Skäms lite för att jag fäster mig så vid saker. Bara den försvinner så känns det säkert bättre. Men just nu har det aldrig funnits ett mer fulländat klädesplagg.