Påsklov

Jag har påsklov i år. Det är ändå en rätt bra grej.

Fangirl

Det är dags för dagens erkännande: Jag är så galet mycket fangirl. Jag hade nog ett uppehåll där ett tag på några år mellan de ”normala” fangirlåren och nu. Det handlar inte bara om beundran eller att jag ser upp till dem. Jag avgudar dem, jag vill vara dem och jag vill vara med dem. De kan göra vad som helst och jag älskar dem fortfarande oavsett. 

Mest logiskt (men samtidigt mest ”du-borde-vara-vuxen-och-skaffa-ett-jobb-istället” eftersom det ligger väldigt nära kändiscrushandet som tonåringar ägnar sig åt,) är kanske Heather och Naya. De är kända, begåvade och väldigt lätta att tycka om. Mest pinsamt tycker jag dock att det är att jag avgudar mina universitetslärare. Det går liksom ut lite över dem, inte för att jag är särskilt påflugen men för att jag bara är konstig och stirrig när vi stöter på varandra i korridorer eller i föreläsningssalar. Mina tv-seriekaraktärer som jag flailar över är inte lika pinsamma att berätta om. Eller jag bestämmer att det inte är det. Jag är cool.

Mitt fangirlande blir dessutom inte mindre av the internetz. Forum, tumblr och twitter (bland annat) matar monstret som bara blir tjockare och tjockare och just som jag tycker att jag lyckats banta ner det lite så dyker det upp en ny bild eller ett nytt videoklipp. Jag är hopplös. Dock har jag ju slutat att skämmas sedan senaste årsskiftet. Därför berättar jag det här idag. För att det är en liten (ganska stor) bit av mig.

This woman's work

Blir glad och sorgsen av den här, samtidigt.

Tomhet, utfyllnad och flykt

Jag har varit i Paris några dagar. Jag älskar Paris, vi har ett romantiskt förhållande Paris och jag. Nu gör det ont av saknad. Hen är inte perfekt, men jag vänjer mig alltid. Jag är borta mycket nuförtiden. Det är en känsla av att jag flyr och varje gång jag sätter mig på tåget/bussen/flyget som går hem hugger det till i magen och tillbaka är tomheten, ångesten och stressen. Det skaver på mig att inte trivas, att inte vara nöjd.

Paus

Det blev och blir ett uppehåll i min 30 dagar 30 böcker. Det suger men det är stormigt nu och jag kommer tillbaka när jag har kommit i trygg hamn igen. Lovar.

Dag 16. Favorittjej från en bok

Eftersom jag lade vikt på att killen i förra inlägget skulle vara kille så är det väl bäst att jag tar en tonåring även här för att vara konsekvent. Jag säger Kim Daniels, huvudpersonen i Sugar Rush av Julie Burchill. Dock var det så att jag först lärde känna Kim genom tv-serien som bygger fritt på boken, (då excellent spelad av Olivia Hallinan). Men även i boken är hon världens härligaste och hon tillåts vara både kåt, naiv, arg och barnslig, precis så där som tonåren är.

Dag 15. Favoritkille från en bok

Valet stod mellan Herr Muffin i bilderboken Adjö Herr Muffin, av Ulf Nilsson, och Paul i Boy meets boy, av David Levithan. Herr Muffin är dock mer av ett åldrat marsvin än en kille så Paul vann den här matchen.

Egentligen är nog inte Paul så speciell, och kanske är det just det som gör att jag tycker så mycket om honom. Han är en hjärtekrossad high school-student som blir kär på nytt. Han tar lätt på saker och det är så skönt att för en gångs skull slippa problematiska framställningar av tonåringars kärleksliv. Ibland gör han rätt och ibland gör han fel och han lever med det. Han är en av de där fiktiva figurerna som jag skulle kunna betala höga belopp för att få vara deras vän.

Dag 14. Den bästa boken av min favoritförfattare

Oj, nu svarade jag ju nästan på det igår. Men jag får säga Fingersmith av Sarah Waters (se bild i förra bokinlägget). En fantastisk bok och historia.

Jag vill

Jag vill vara så där stark och bra som jag kan vara. Jag vill vara världens bästa vän,  älskarinna och människa. Jag önskar att jag vågade att bara må bra och vara lycklig. Istället skapar jag mig problem och olycka, ständigt. Idag snurrar världen. Tårarna har runnit till och från utan anledning och ögonen svider av det salta. Andningen stannar mellan nyckelbenen och öronen. Och jag vill göra vad som helst för att fly.  Jag vill äta, svälta, spy, dricka mig full, frysa, bränna, sova, springa, sjunga, skratta, skrika, gråta... Vad som helst. 

Fan.

Dag 13. Min favoritförfattare

Jag har tre. Sarah Waters, Barbara Voors och Virginia Woolf. Jag gillar inte allt som de skrivit men de är ändå mina favoriter för det som jag tycker om tycker jag om galet mycket. Här är deras bästa:

 

Plikt

Jag ser det som min plikt att bidra till att världen blir en bättre plats.

KONY 2012 from INVISIBLE CHILDREN on Vimeo.

Dag 12. En bok som jag älskade en gång i tiden

Jag gissar att jag gick på mellanstadiet. Kanske tycker jag fortfarande att den är bra. Det var så många år sedan jag läste den nu. Jag minns de som väldigt otäck och att jag uppskattade det svenska med den eftersom jag under den här perioden läste väldigt mycket B. Wahlströms översatta och rätt så kassa slukarböcker som oftast utspelade sig i USA.

Dag 11. En bok du avskydde

Verkligen bland det tråkigaste och ovärda som jag har läst. Den skulle också ha platsat i inlägget om överskattad bok.

Dag 10. Favoritklassiker

I år är det 100 år sedan den kom ut. Jag vet inte vad det är, men något är det. Den allvarsamma leken är inte lycklig någonstans, men kanske är det just det som jag uppskattar. Vi väljer inte våra liv, de händer bara.

Dag 9. En bok jag inte trodde skulle vara bra, men som jag bara älskade

Väldigt fängslande. Nu var det länge sedan som jag läste den, men jag minns den ändå som en stor positiv överraskning. Det var lite oväntat. Sedan dess har jag i alla fall lärt mig att jag verkar ha någon slags dragning till B-kändisbiografier, slukar dem som andra slukar Läckberg-deckare.

Dag 8. En väldigt överskattad bok

Jag hade nog lite höga förväntningar på den här boken, så pass att jag intalade mig genom hela läsningen att den var så spännade och bra som jag hört. Men när sista sidan var läst så bara; nej, den gav mig ingenting.

Dag 7. En väldigt underskattad bok

Det var alldeles för lite surr om och hyllningar av Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn när den kom ut 2007, vilket säkert bidrog till att den känns lite bortglömd nu. Enligt mig är den bland det bästa som producerats på det svenska språket. Jag håller mig kort nu för jag vet att jag kommer att återkomma till den här boken senare på listan. Så, på återseende!