Innan jag dör

Innan jag dör är film!!



Böcker förändrar mitt liv hela tiden, men den här har gjort det extra mycket. Och Dakota Fanning alltså... Och Kaya Scodelario!

På andra sidan

Nu är alla arbetstimmarna gjorda för den här gången. Jag sov tolv timmar i natt och idag räcker energin till att kolla i fatt lite tv-serier och lägga pussel. Dessutom höll jag på att beställa ca. 20 klänningar från asos bara för att. Men även om klänningar gör en lycklig så kändes det som en ganska kortsiktig lösning på tristessen och melankolin. Så jag låter nog bli.

Nomnomnom

Jag kan inte sova.

Midsommartradition

Jag laddar upp för 35 timmar arbete i midsommarhelgen. Det är fjärde midsommaren som jag arbetar på fem år, den femte gången var jag i Trondheim så jag är som van vid det här laget. Den här gången känns det inte ens jobbigt. Det är trots allt sista sommaren som jag jobbar på en massa år. Kanske är det till och med så att jag aldrig mer kommer att jobba på sommaren. En konstig tanke efter alla år med sommarjobb.

För övrigt känner jag mig lite lättare igen. Kanske är det solen, kanske är det att jag lyckas distansera mig och skapa min egen värld där jag slipper tänka och känna. De säger dock att det ska regna i helgen… Tur att jag har annat för mig.

Junimusik

Jag har gjort en junispellista, lite sent men den kompenserar genom att vara bra.

Heather gillar den också.

Dear June.

Billie

När jag var elva år hade jag en poster på den brittiska (då) artisten och (nu även) skådespelerskan Billie Piper uppsatt på min dörr. Den postern hånglade jag upp sisådär varje dag tills den var helt vågig och fick ett hål i sig. Och jag minns att jag förstod att jag var förälskad men att jag inte gav det några närmare reflektioner. Jag njöt av den sötsalta smaken av Billie, som egentligen var smaken av glättigt posterpapper. Sedan dess har jag inte haft någon direkt relation till Billie Piper. Hon spelade i serien Secret Diary of a Call Girl för ett par år sedan men den zappade jag bara som hastigast förbi någon gång.

På BBC1 visas den här veckan resultatet av ett projekt som heter True Love som handlar om att folk har fått bidra med förslag på kärleksberättelser till en serie med fristående avsnitt på 30 minuter. Sedan har skådespelarna utifrån berättelsen fått improvisera dialog. I det avsnittet som visades igår spelar Billie Piper läraren Holly som förälskar sig i, och inleder ett förhållande med, eleven Karen (spelad av überfantastiska Kaya Scodelario). De 30 minuterna är bland det vackraste jag någonsin har sett. Jag grät mig igenom dem redan första gången och sedan varje gång, varje minut (ja jag har redan sett det flera gånger, sluta döma mig). Dialogerna och skådespeleriet känns så äkta tack vare improvisationen.

Så se smakprovet här och leta sedan reda på hela avsnittet. Det är en order.

Stetoskop

Din intetsägande blick säger allt. Du tycker inte alls att färgen är snygg och nu sitter den redan där. I tre dagar har jag målat och målat för att få färdigt. Under tiden har tanken "bara det här blir klart så kommer det att kännas bra igen" upprepats som ett mantra men det känns inte bättre. Självfallet inte. Du verkar näst intill äcklad och jag önskar att jag kunde trösta mig själv och tänka att det beror på graviditeten. Det är bara det att det började redan innan. Om sanningen ska fram så var det en bidragande faktor till att jag förde barn på tal igen förra hösten och pushade för att vi skulle skynda på lite, att det var dags nu. Jag tänkte att det nog var så här det skulle vara. När man inte känner sig lika galet kär längre så var det dags att ta det till nästa nivå och bli en familj på riktigt. Du hade kunnat protestera om du bara velat. Insikten om att valen inte var så många finns där. Hade du protesterat hade det varit som att säga rakt ut att vi inte hade det bra. Då hade vi inte varit här och jag ligger vaken på nätterna och undrar om det är rätt att göra såhär. Tänk om det inte blir bättre när barnet kommit och att vi då nästan avsiktligt satt ett skilsmässobarn till världen. För jag vill inte gå runt och hålla ihop för sakens skull egentligen. Jag vill ju leva lyckligt och har alltid föraktat människor som klamrar sig fast vid varandra bara för att de vägrar svika sina ideal. Nu är jag likadan själv. Om jag bara kunnat rycka på axlarna och kreativt knåpa ihop en plan för hur vi skulle kunna leva isär tillsammans med vårt barn. Men det går inte. De känslomässiga banden känns starkare än de fysiska. Alla minnen och planer och all kärlek som flödat. Jag älskar dig. Jag gör det, eller är bara något jag tror? Det vore så mycket enklare om du inte var så sur hela tiden.

Döpt efter och inspirerat av:

Fem år

Det är exakt fem år sedan jag tog studenten. Också då en fredag den 15 juni. Jag hade tänkt skriva något fint om det men det känns bara väldigt avlägset just nu. Men jag älskar studentfirande och jag tänker att jag har valt världens bästa yrke där jag får vara med och kicka ut de nyvuxna från skolan och fira studenter varje år.

När det begav sig.

Säg om det skulle göra dig glad igen

Sol, melankoli och hjärtesorg.

Konsten att fylla en tisdag

Min dag:

Pannkaksfrukost

Planet Earth

Teriyakitofu

The Glee Project

Kaffe

Rastlöshet

I den ordningen. Det är ganska slappt för tillfället.

Vilse, men inte borta

Jag är inte borta länge. Eller det beror kanske på hur en menar. Jag är klarare i tanken men har fortfarande ett hjärta som gått vilse i kroppen. Det är tur att jag ändå tror på att det kommer att bli bättre. Det blir alltid bättre.  Jag tror att det är bättre i september. Allt bra väntar i september.

Dag 30. Din absoluta favoritbok

Jag kan inte säga någon annan än Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn. Jag lever med, drömmer om och andas den boken och drar mycket referenser till mitt liv, till andras liv, till historia, till familj, till väskap och till kärlek. Ibland föreställer jag mig hur jag kommer att sätta den i händerna på mina barnbarn (ja mina elever också så klart) och säga "Det var det här som fick mig att våga, att göra och att dansa.". Och det är inte ens en svår bok. Den är lättläst och lättillgänglig och allt det där. Den är en i mängden men ändå helt unik. Som jag (och alla).

Dag 29. En bok som alla avskydde, men som jag gillade

När jag gick på gymnasiet läste hela klassen Sjutton av Per Nilsson. Per Nilsson var redan en av mina favoritförfattare sedan flera år tillbaka. Hela klassen hatade boken och Nilssons språk, förutom jag som älskade den. Jag förstår fortfarande inte vad det var som de andra tyckte var så dåligt.

Dag 28. Favorittitel

Jag tycker att Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats (av Eli Levén) är en väldigt vacker titel. Jag är svag för långa titlar och älskar alla dessa ungdomsbokstitlar som prydd omslag de senaste åren (Här ligger jag och blöder, Det är så logiskt alla fattar utom du och Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag till exempel.)

Dag 27. Den mest överraskande vändningen, eller slutet, i en bok

Jag måste säga kapitlet "The Prince's Tale" i Harry Potter and the Deathly Hallows. När jag hade läst det, somnade jag med ett leende.

Bortåt

Jag åker bort några dagar. Men ni ska inte sakna mig. Jag har lagt in resten av boklistan och tidsinställt inläggen. Och kanske hör jag av mig ändå. Vi får se. Hej så länge.

Dag 26. En bok som fick mig att ändra åsikt om någonting

Matens pris. Den fick mig att inse att det finns inga ursäkter att konsumera mat som skadar jordens befolkning, djuren och miljön. Det är inte värt bara för det korta stimulit. Tidigare var jag medveten men försökte legitimera mig själv hela tiden när jag gjorde fel val. Jag gör fortfarande fel val, men jag kommer inte med några ursäkter längre.

Dag 25. En person (ur en bok) jag känner igen mig i

Jag identifierar mig med Annie i Mina döttrars systrar. 

Av någon anledning känner jag alltid igen mig i konstnärssjälarna. Kanske är jag en sådan innerst inne. Annie är i alla fall mellansystern som får sitta i mitten av klitåget, det vill säga; hon blir blir både kliad och får klia. Hon lever spartanskt med sin tonårskärlek, musikern Kristian tills det spricker och hon träffar sin bästa vän från gymnasiet, Alice som hon hamnar på ett hallgolv med intrasslad i en grön kappa. Det är också Annie som reser till New York när yngsta systern Lucy som varit försvunnen i flera år, återfinns där liggandes i koma på sjukhus efter en överdos. Det är också Annie som har ett barn i Kina, Claire, som gråter efter henne på nätterna när hon vaknar och är törstig. Annie kunde vara jag.

Ett moln på min himmel

Det är lite segt och grått. Som om luften gick ur och världen ramlade ner i min Kånken. På torsdag ska jag i alla fall träffa min favoritmänniska (inte för att jag rangordar eller så). Så nu räknar jag ner timmarna dit. Och på fredag ska jag fira en stilig ung man. Det blir nog bättre och jag pratar mer och hostar mindre den här veckan.

Dag 24. En bok jag önskar att många fler läste

Nu kommer ju snart filmen som bygger på den här fantastiska boken. Så förhoppningsvis kommer många fler att läsa den inom en framtid. Bra, tycker jag.

Dag 23. En bok jag länge velat läsa (men fortfarande inte börjat på)

Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld har legat överst på min "när jag läst ut boken jag läser nu ska jag läsa"-lista i ett halvår nu. Jag hoppas att jag är ärlig när jag säger att det verkligen ska bli nästa bok som jag läser.

Dag 22. Min favorit bland de böcker jag äger

Den här var ju lite konstig eftersom det känns som om de flesta äger ett ex av sin absoluta favoritbok. Aja, det blir i alla fall Ut ur skuggan (av Jessica Kolterjahn) igen. Den har jag tre ex av. Bara för att.

En annan lördag

Jag hade någon slags tanke om att besöka den kungliga huvudstaden idag. Så blev det inte. Istället känner jag mig superhängig (gissar att det beror på att jag gick hem i ösregn i går). Saker blir som bekant sällan som planerat. Nu har jag istället sett ett par filmer, börjat på en ny bok, sett ett Glee-avsnitt och slumrat till lite då och då. Dessutom ser jag på sändningen på fyran att jag nog ändå inte hade velat vara där. Minns förra året då jag och Per Persson traskade runt i snålblåst och duggregn och frös ihjäl. Även om det var värt det i slutändan, så klart.

Dag 21. Min favoritbok när jag var liten

Jag försökte att komma ihåg min allra första favoritbok. Den som jag kom att tänka på tyckte jag om när jag var tre år och den heter "Lisa odlar krasse", den är i original på danska och heter då "Den lille gartner" och är skriven av Mona Askær. Tyvärr hittade jag ingen bild på den nu, men den handlar helt enkelt om Lisa som lär sig odla smörgåskrasse. Inte så kostigt att jag alltid hade krasseodlingar på gång i min barndom.

Och jag vill kunna sjunga igen

Det märks att jag har sommarlov. Jag sover till nio om morgnarna nu. Jag som aldrig sover längre än till halv åtta oavsett om det är vardag, helg eller efter en utekväll. Nu beror det väl på att jag trots allt inte är helt frisk och på kvällarna hostar mig till sömns. Angående ohälsan är det bättre nu. När jag testar att prata idag hör man nästan att det är jag, igår lät jag som en kråka (men var överlycklig över att jag lät överhuvudtaget). Jag fortsätter dock att hålla käften eftersom det vore gött att vara återställd vid senare tillfällen, till exempel när kusin John tar studenten om en vecka och när jag ska jobba ca. hela sommaren.