En shopaholics prövningar

Idag har jag känt mig som en alkoholist på systemet. Var inne på H&M en sväng för att leta efter det enda klädesplagg jag är tillåten att köpa just nu. Jag har nämligen köpförbud på kläder av följande anledningar: 

1. Jag har köpt för mycket kläder för att min plånbok ska kunna slippa mardrömmar på nätterna. 

2. Garderob och byrå är så fulla att jag ibland lägger kläder i tvätten bara för att göra plats. 

3. Billiga kläder och onödiga klädköp gör ingen glad. 

I tillägg till detta har jag en stor kartong i förrådet där mina sommarkläder ligger just nu och som i vår någon gång kommer att tömmas och fyllas med vinterkläder i stället. Det handlar inte om att jag är en hoarder, för jag skänker i väg ganska mycket eftersom det är enda alternativet jämte det med tvättkorgen för att göra plats. Allt detta fick mig att ge mig själv köpförbud på kläder från och med 1 januari och helst året ut. Men jag tror inte på totalförbud. Jag får köpa nytt av sådant som behöver ersättas på grund av slitage, just nu en svart långkofta eftersom den jag har nu mer ser ut som en snuttefilt snarare än klädesplagg. Till våren kan det tänkas att jag tillåter mig köpa något nytt och vårigt också. Vi får se. Jag vet bara att jag har problem, en insikt som bara blev ännu starkare igår när vetskapen om att jag inte befann mig på H&Ms VIP-morgonshopping gav mig ångest.

Tänker att det här hade fungerat annars som förvaringslösning, om jag inte bott på bottenvåningen.

  
Det kändes i alla fall bättre efter ett tag inne på H&M där jag gick och spanade efter den svarta kofta jag var ute efter. Jag plockade åt mig ett par koftor som visade sig inte vara som jag ville, så jag hängde tillbaka dem och gick och köpte en vattenflaska. Bra jobbat. Men jag tror fortfarande att bästa medicinen mot mina shopoholicmanér är avhållsamhet när det kommer till klädesbutiker. Jag litar inte helt och fullt på mig själv än.

Det här är inlägg fyra i #blogg100.