Gnäll

Precis som dikten i förra inlägget antydde så är jag ute i skolverkligheten igen. Det är trevligt på så vis att jag är (jävligt) mycket bättre på det jag gör nu. Det känns och jag får höra det så mycket som jag förtjänar. Ändå så är jag samtidigt så trött på det. Hela grejen. Att allt alltid handlar om skolan och att jag förväntas tycka och tänka om allting. Jag är aldrig ledig och det tär på mig när jag inte tycker att det är det roligaste som finns längre. Gnäll gnäll. Februari måste ta slut någon gång så att jag blir lite förtjusande igen.

Förresten har jag åkt på säsongsförälskelsen också (direkt efter slängen av säsonginfluensa som jag drog på mig för tre veckor sedan, vissa drabbas hårt). Inte undra på att jag är så trött hela tiden.

Min vardag i dessa veckor

Efter alla år
vid universitetet
fick jag t ex uppdraget
att kolla pojktoaletten
före morgonsamlingen.

En kulen vintermorgon
ertappade jag
i mitt nit
en trettonårig hjälpklassare
som sög lite hjälplöst
på sin John Silver.

- Och vem har vi här då?
hov jag upp min barskaste stämma.

Pojken såg mig
stint i ögonen.

- En människa,
sa han allvarligt.

- Sven Nyberg

Det här får mig att dansa idag

Kafka och jag

"Var inte för optimistisk, ljuset i tunneln kan vara ett tåg."
Franz Kafka

Vinterallergi

Så har halva januari gått också. Det gör mig lättad för i år tycks inte den månaden vara min vän, trots att det egentligen är min månad. Jag är ett vinterbarn som är allergisk mot mörker och kyla. Det får min näsa och mina ögon att rinna. Det börjar hur som helst lätta med hjälp av tulpaner, semlor och frigörelse. De är alltid mina räddare i den här tiden.

Mina förväntningar inför det nya året är de lägsta jag någonsin haft. Än så länge kan jag inte utläsa vad året har att ge, men jag bör inte kunna bli besviken med så pass låga förväntningar.

Lucia

I natten darra
de kalla väder.
Steg hör jag knarra
på vindens bräder:
i hvita kläder
stod herrgårdflickan,
med vaxljuskrona kring håret fäst,
nyss vid mitt läger och räckte brickan
lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst.

Nu upp till gamman
i mörka tider!
Med tjärvedsflamman
Lucia skrider
i däld och lider.
I dörren gläntar
med morgonglöggen min muntre värd
och bringar bud, att ung dottern väntar
sin late körsven till festlig färd.

I tidig vinter
re'n snön är fallen,
och foten slinter
på frusna vallen,
och hvit står tallen
som silverstaken
för månens prunkande högtidsljus,
och stjärnbloss brinna högt över taken
på djurens fållor och mänskors hus.

Och släden redes
med fäll och täcken,
och selad ledes
från klöverhäcken
den raske skäcken.
Med fröjd vid glida
igenom sovande skogars skjul.
Ur huvan tindrar det vid min sida
som morgongryning till härlig jul.

- Erik Axel Karlfeldt

Uppehållet

Det blev ett oplanerat uppehåll här nu. Det har varit slutspurt med C-uppsatsen och det har varit tuffare än jag väntat. Fånigt att jag kan påverkas så starkt av något så världsligt. Nu är det avklarat i alla fall och jag är 30 kg lättare i psyket och lite rastlös av att inte ha helt fullbokade dagar. Helt plötsligt så läser jag romaner för min egen skull igen och ser en ny film om dagen. Jag är värd ett långt jullov. Ja, det är jag.