Bra dagar

En söndag. En bra söndag. Jag har haft för många dåliga dagar på senaste tiden med ett hjärta som av fel anledningar rusat på som en BMW på Autobahn och en hjärna som bara släpper fram de jobbiga tankarna. Men idag är jag glad, och lite sentimental. Väldigt enkel. Och jag är nyförälskad i min julspellista, så himla bra. (Ta den vettja. Här.) Helga (cykeln) har övernattat på annat håll så dagens största projekt är att ta mig iväg och hämta hem henne. Helst innan det blir mörkt. Om alla dagar kunde vara såhär (och alla kvällar som igår).

Jag är så enkel idag att jag sitter och fånler åt det här:

Gråa dagar

Igår var ingen bra dag. Av flera anledningar, men två större. Det händer sällan att jag har dåliga dagar men ibland så.. Nu är i alla fall november över, något att vara tacksam över. Känner mig dock skör idag trots ny månad, troligt en baksmälla från igår. Började gråta över ”Girls just wanna have fun” (låten, inte filmen) i morse. Inte riktigt i form med andra ord…

Att allt kan vända så snabbt.

Låst

Oj, det är väldigt länge sedan jag bloggade nu. Det finns mycket som jag skulle kunna skriva om. Men varje gång jag ska göra det låser det sig. Så det blir inget. Inte idag heller. Sorry.

Landslide

Brittana

Well, I've been afraid of changin'
'Cause I've built my life around you
But time makes you bolder
Children get older
I'm getting older too

Landslide - Fleetwood Mac

Gleek

Jag är insnöad på Glee (länk för er som inte vet vad det är). Den första säsongen såg jag förra året och tyckte ärligt talat att det inte var så bra, fanns ljusglimtar men det kändes ändå som om jag tvingade mig igenom. Men så fick jag ändå för mig att ge serien en ny chans tidigare i år, och jag är fast. Så det är vad jag gör nu. Om ni frågar vad jag gör och jag svarar att jag städar, sorterar kläder eller planerar om mina krukväxter ljuger jag. Och varje natt dansar jag som Brittany.





Ni fattar...

The night visitor

I måndags var jag på äventyr. Hoppade in i en buss klockan 18.00 som jag inte alls visste var den skulle, bara att det hade något med Anna Ternheim att göra eftersom det var hon som bjudit in mig och sisådär en femti andra. Och så åkte vi, på motorvägar, genom städer och långt ut på landet. Vi kom till en camping där en väg ledde oss till en brygga där en gammal träbåt vid namn Arona låg och vi klev ombord. En båtfärd i becksvart, iskall oktoberkväll var en upplevelse, visste inte riktigt om jag ångrade mig eller älskade det där jag satt insvept i en fleecefilt. Efter en timme tornade ett slott upp sig och mängder av tända marschaller. Vi blev ledda upp för trappor och in i en sal där Anna och Matt Sweeney satt med varsinn gitarr. Det hela mynnade ut i en konsert där vi var de första som fick höra den nya skivan. Efter var det kaffe och umgänge. Intimt och myspysigt värre.

Mina skavsår. (Om heteronormen)

Jag har en fiende, som även är en av det öppna samhällets fiender; heteronormen. Många går den obemärkt förbi. Kanske märks den inte förrän den nya killen på jobbet berättar att hans sambo som han ofta pratar om heter Klas och inte Klara. Då reagerar många och känner sig lite dumma, andra rannsakar inte sig själva alls utan tänker bara: ”Oj oj oj en riktig bög! Och på jobbet dessutom”.

Mig skaver heteronormen varje dag. Ja, den gör mig till och med illa. Igår sa någon: ”När ni killar vill dra handen sådär genom en tjejs hår.” De flesta nickade instämmande med ett leende på läpparna. För mig kändes det som om någon nypt mig så hårt att jag var tvungen att dra efter andan av smärta, och jag blev frustrerad och ville protestera, trots att det bara var en pyttedetalj och att poängen av uttalandet i sammanhanget var en annan. Det är inte bara ett heteronormativt antagande att män vill dra handen genom kvinnohår, det är även ett genusnormativt uttalande. Mig skaver uttalandet på eftersom jag gärna vill dra min hand genom kvinnohår, men jag är inte kille/man. Och jag känner flera kvinnor som vill dra handen genom en mans hår och flera män som vill göra det samma. Som sagt; en så liten sak att den kan kallas banal. Men eftersom den gör mig illa borde det inte spela någon roll om det är en stor eller liten sak det rör.

Heteronormen synliggörs tydligast, som jag försökte visa på tidigare i exemplet med mannen på jobbet vars sambo heter Klas, när de som inte passar in i den ständigt behöver komma ut och kanske även förklara sig. I själva definitionen av begreppet ligger det inbegripet att det är den som inte passar in som ljuset faller på. Och det frestar på för det känns ofta som ett nödvändigt ont; alla orkar inte vara ”loud and proud” och symbolisera en kategorisering varje dag och jämt.

Jag blir arg på heteronormen för att den osynliggör mig och avhumaniserar mig samtidigt som den alienerar mig. Den gör mig arg för att jag tvingas protestera och rättfärdiga mig själv, och många gånger komma ut gång på gång när människor tar för givet att jag är heterosexuell. Jag blir inte arg på människorna, jag blir arg på strukturen och att vi socialiseras in i det här tänkandet som sårar mig som person så pass mycket.

Och nu är dags för min bekännelse: Jag är en del i upprätthållandet av heteronormen, så pass starkt att jag i vissa sammanhang kan kalla mig själv homofob. Det handlar om en internaliserad homofobi som får mig att bli alldeles brydd när en av mina bekanta som är tjej presenterar sin flickvän, eftersom jag i enlighet med normen tagit för givet att hon är heterosexuell. I vår värld är alla det tills motsatsen har bevisats.

Det är även denna homofobi, eller starkt präglande av heteronormen, som får mig att varje gång jag behöver komma ut som icke-hetero bli smått kallsvettig, få hjärtklappning och skämmas. Ja, jag skäms. Jag skäms för att jag i min värld då blir lite sämre i andras ögon för att det inte hör till vanligheten att jag attraheras av män. Det är detta som gör att jag inte ens med min familj kan prata om mig själv och mitt liv helt naturligt utan istället har vant mig vid att använda könsneutrala ord som person eller partner, och att jag svarar undflyende på påståenden och frågor om eventuella intressen för män.

Det gör att jag är obekväm med att hålla min flickvän i handen när vi går på stan, än mindre ta på henne eller pussa henne på ett sätt som indikerar att vi har en kärleksrelation och inte bara är systrar eller väninnor. För att jag inom mig föreställer sig att människor tycker att jag är äcklig, och att de kanske till och med vill göra mig illa. Det får mig även att bli provocerad av andra som visar sin kärlek öppet, för att om inte jag känner att jag kan ska inte de heller ta sig friheten.

Den här fobin är en av de sidor som jag har svårast för hos mig själv och den blir bara värre med åren. Jag tycker att det privata är politiskt och att det därför är en viktig politisk handling att vara sig själv fullt ut. Just för att utmana heteronormen och visa på hur samhällets generaliseringar skadar precis som jag gjorde i början av denna text. Jag ser det som en seger när kändisar kommer ut som icke-heterosar (nu senast skådespelaren Zachary Quinto), eftersom unga osäkra identitetsskapande människor behöver alla förebilder de kan få för att känna att de är okej. Jag brinner verkligen för HBTQ-frågor, skulle säga att jag är skapligt insatt i queerteori och annan normkritisk teori, har flera vänner som står utanför heteronormen (men även många som befinner sig innanför) och att jag i både teori och praktik kämpar för en öppnare och mer jämlik syn i samhället. Ändå kommer den där starka reaktionen när någon som jag trodde att jag kände, presenterar sin samkönade partner. (Och anledningen till att den personen väntat tills förhållandet är helt etablerat är så klart heteronormens fel och ormen biter här sig själv i svansen…)

Det som frustrerar mig mest med denna internaliserade homofobi är att jag inte vet hur jag ska bli kvitt den. Det pratas ofta om att fördomar handlar om okunskap, vilket är sant, men hur jobbar jag med en rädsla vänd mot mig själv? Jag förstår inte hur jag kan skapa mig själv mer kunskap om något som är aktuellt och rör sig i mina tankar alltid. Det handlar ändå någonstans om ett självhat och som sagt: Jag hatar heteronormen och homofobin. Den gör mig illa varje dag och jag klarar inte av att det största problemet är jag själv. Så egentligen kanske lösningen är ökad självrespekt, men hur får jag det?

(Vill här reservera mig för att jag säkert gör en rad generaliseringar i texten och glömmer att ta upp många aspekter. Skrev detta i ett utbrott när bägaren runnit över. Ber er att ha överseende med detta och istället koncentrera er på poängen och huvudtemat.)

Pussy power.

Amanda Palmer & The Young Punx - "Map of Tasmania" Music Video from Amanda Palmer on Vimeo.

Drömmen

Jag drömde en dröm natten till igår. Jag drömmer ganska ofta och mycket. Mina drömmar fascinerar mig. Inte för att jag tror att de säger så mycket egentligen mer än vad som rör sig mest i huvudet för tillfället. Just nu saknar någon väldigt mycket och det var det drömmen som jag drömde natten till igår handlade om och den var fin. Jag vaknade lycklig. Förr skrev jag ner nästan alla drömmar med handling som jag mindes, hade till och med en drömblogg ett tag där jag publicerade dem. Igår morse skrev jag ner min dröm och tänkte att jag kanske skulle publicera den här. Men jag tvivlar på att jag gör det, ikväll i alla fall. Kanske imorgon. Och ändå är det knappt någon som läser...

Det kanske är superfånigt att skriva ner drömmar och om möjligt ännu konstigare att vilja publicera dem? Jag får se hur jag gör.

Försöksdjur

En mus är alltid rädd.

Fruktan vibrerar i den lilla kroppen, viner och susar i alla ofattbart tunna nerver och kärl. Innanför ögonen glimmar musens själ. Musen vet ingenting och förmår ingenting påverka, den kan bara darra.

Dess stund på jorden kan verka kort och meningslös, utifrån sett. Att ge sitt liv för att tjäna ett högre syfte skulle kanske skänka innebörd åt musens tillvaro men den ser det inte så. Den saknar perspektiv. Den förmår varken iaktta sig själv eller sina sammanhang.

Sedd inifrån musens själ är världen obegriplig, ett sammelsurium av väldiga krafter som inte kan besvärjas, man är helt utlämnad. Man sitter där, i sin skog eller i sin plastlåda med spån på botten och hampa att boa i. Man bajsar små fulländade korn medan hjärtat slår.

Musblodet pumpas genom hjärtkamrarna med precisionen hos en högteknologisk motor. Musens nos är liten, mjuk och skär. Den vädrar. Lukten av skog är långt borta nu. Musen vädrar människa.

Hur djuret kunnat uppstå, i all sin fysiologiska komplexitet, lyckas människan inte förklara. Ju större ljuskäglan blir som innefattar allt vi säkert känner till, desto större blir också kretsen av mörker runtomkring. Okunnigheten växer med vår kunskap. Ser en människa alltför noga på en mus finns risken att hon fäster sig vid den.

Alla kromosomer som musen har, har också människan.

/Maria Küchen, ur "Harhjärta"

fjärde oktober tjugohundraelva

Jag har noll inspiration till bloggning så jag gör som andra oinspirerade bloggare, en lista.

Just nu

Läser: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson

Ser: En del hjärndöd webbteve. Eller "Mad men". Eller random bra "Buffy"-avsnitt.

Pysslar: Inte så mycket. Det är väl om städning och matlagning räknas som pyssel. I så fall pysslar jag mycket i köket just nu.

Äter: Mest veganskt.

Bakar: Muffins.

Sover: Hyfsat många timmar men det känns aldrig tillräckligt. Funderar på att börja sova middag de dagar möjligheten finns.

Kläder: Skjortklänning. Alla gånger.

Reser: Runt i Sverige med tåg.

Lyssnar: På min "2011"-lista på Spotify där jag tröttnat på hälften för länge sedan.

Dansar: Inte mycket.

Pluggar: Religionshistoria.

Irriterar: Marketingföretag som ringer och stör flera gånger om dagen.

Tränar: Löpning.

Spelar: Alfapet och språkfrågesport.

Skriver: Inte än, men det är något seriöst på gång i tanken.

Bokmässan 2011

Jag är hemkommen från Göteborg och bokmässan. Det var gött och jag har lite landningsproblem, sitter och smeker böcker istället för att fokusera på att jag har tenta imorgon. Dumma mej. Här är lite av vad som kom med hem med i resväskan som inte fanns där när jag åkte dit i onsdags:

Älskar dig mer när jag saknar dig

Seeker Lover Keeper - Even Though I'm A Woman from Natalie van den Dungen on Vimeo.

Oh Gloria Gloria

"As Daddy said, life is 95 percent anticipation."

Gloria Swanson

Grinig

Jag vet att citatet i förra inlägget verkar lite konstigt, långt och omotiverat. Jag var bara lite trött på alla som skyller sina prioriteringar på "så gör man" och som inte reflekterar över varför de prioriterar som de gör. Så hittade jag Ahrnes ord om detta och kände att jag ville dela med mig. Jag är inte så bra och förstående jämt, även om jag försöker.

"Det är ju så man gör."

"Den relationella makten förstärks av en diskursiv makt. Den diskursiva makten verkar genom att uttrycka och skapa normer och förväntningar om vad människor ska tycka och tro och göra. [...] Den diskursiva makten framställs ofta som någon form av kunskap, moral, ideologi eller kultur. Denna makt finns i det som lärs ut i skolan, i det sätt som nyheter rapporteras, i de outtalade förutsättningarna för vad som ska sägas i debatter. Makten finns i språket och påverkar tänkandet. Det finns också i det sätt som människor pratar med varandra och i deras förväntningar på varandra. Den diskursiva makten leder till att människor gör som de tror att andra människor vill att de ska göra och säger det som de tror att andra vill att de ska säga. Diskursiv makt hindrar människor från att hitta alternativ och våga utmana den relationella makten."
Göran Ahrne

Tjejmilen

Jag sprang tjejmilen igår. Eller sprang och sprang, jag joggade runt milen på 1 timme och 11 minuter. Egentligen skulle jag inte vara med eftersom jag varit förkyld hela veckan och hade feber i måndags och tisdags. Men jag ville åka dit ändå och känna stämningen och då kunde jag lika gärna vara förberedd på att kanske genomföra loppet. Tänkte att jag säkert skulle gå största delen. När jag väl bestämde mig för att göra ett försök och kom i väg gick det dock mycket lättare än jag trodde så enda gångerna jag stannade var vid vätskekontrollerna för att dricka. Idag känns höfterna och jag går som om jag har foglossning, bara magen som fattas, och förkylningen är varken sämre eller bättre än innan.

Människor

"Det finnes ingen menneskelighet. Det finnes bare mennesker."
Karl Ove Knausgård

Du vet vad jag menar.

Det löste sig med skorna och jag fick två underbara festivaldagar. Jag tänkte flera gånger att de skulle se mig nu, alla de som inte var där. Se mig lycklig och fri.

Dag ett.






Dag två.




Lite ledsen är jag för att mina filmer på bl.a. cults, Arcade Fire, Jenny Wilson och jj blev dåliga att de hamnade i slaskhinken. Ni får lita på att det var skitbra.

Skor

Imorgon är det festivaldags igen. Och jag upprörs åter av att jag inte äger ett par lämpliga skor. Jag har med andra ord inte ett enda par skor som jag kan ha en hel dag utan att någon del eller fläck på mina arma fötter dör. Felet ligger antingen i att jag köper fel skor (går på looksen och att de sitter bra de tre minuter som de provas) eller så är mina fötter bara sådana att de inte kan gå i samma par skor för länge. Det finns förvisso två undantag här; mina Birkenstock och mina löparskor. Men inga av dem känns som lämpliga festivaldojor. Ett alternativ är att ta med ett extra par och byta i halvtid, eller helt sonika sätta plastpåsar på fötterna. Å sicket i-landsproblem. Blir lite spyfärdig på mitt eget gnäll. Det var allt. Ska försöka peppa mer och gnälla mindre.

Queertopia!

Where young women’s thoughts like the greatest wind whirls
And men wear their hair twinned in beautiful curls
Where boys play with fire and dress up in pearls
And ladies with power make stars out of girls
You say such a world’s too fantastic and queer?
Then just open your window: It’s already here!


www.queertopia.nu

The Can I project

Våga du också! på http://cani.saekert.com/

Så står jag här

Äntligen ljusnar det lite. Äntligen kan jag leva i nuet, en vecka i taget. Äntligen minns jag vad jag så länge längtade efter. Det är redan augusti men det gör inget för jag har glömt att hösten alltid kommer.

She saved the world, a lot

Sommaren, musiken och svartet

Jag har gjort en spellista. För jag orkar inte blogga just nu.


Klicka på bilden.

Ett vykort som tog tid på sig

För ungefär fyra år sedan skickade en vän den här låten till mig. I fredags lyssnade jag på den på allvar för första gången och poletten föll ner och jag förstod tanken bakom och varför han ville ge den till mig. Känner mig lite dum men ändå glad över att äntligen ha fattat. Kanske kan jag ta till mig den mer också när jag kan se på det hela retrospektivt. Dessutom blir det varmt i hjärtat och magen när jag tänker på att mitt självdestruktiva (sen)tonåriga jag hade så fina människor kring sig.

Tomt och så

Det är visst lite tomt här. Jag skyller på att jag har mycket att göra; nytt jobb, leka med lillebror och följa kaninmördarhundar hem till exempel.

Du fria

Grattis på din dag vackraste du.
(Ibland är jag rädd att jag tar dig förgivet.)

Bilden av en dröm

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Elsa

Ett år utan det där skrapandet, stampandet, krafsandet, puffandet, tvättandet, fnysandet kliandet, snarkandet och skuttandet.

Smärtan

Den där smärtan som inte syns, inte märks men finns. Hela tiden. Hur lång tid tar det för ett hjärta att läka och hur lång tid tar det för bränt tillit att repareras? Det har redan gått en evighet och livet går inte vidare som det borde.

Borta bra

Jag är i utlandet. Inte så långt utanför landet men ändå. Jag trivs. Här vill jag vara länge. Imorgon ska jag åka karuseller och gå på museum och äta glass med gräddboll på.

Vackra kvinna

”Some women choose to follow men, and some women choose to follow their dreams. If you’re wondering which way to go, remember that your career will never wake up and tell you that it doesn’t love you anymore.”
Lady Gaga

Glasskålen

Så snart du åkt började jag samla spillrorna av mitt hjärta. Jag lade dem i en glasskål. Alla kvällar i en hel vecka satt jag med nål och tråd och sydde med fina stygn innan det åter sattes på plats i mitt bröst. I ett år fick det sitta där, ett år innan du kom igen och åter slet upp dess sömmar. Än en gång vandrar jag runt i min tysta lägenhet med en glasskål i handen och nål och tråd på bordet.

Musiklista: dag 30 – min favoritlåt från den här tiden förra året

Så var det dags för sista inlägget på 30 dagar 30 inlägg tema musik. Jag har gjort en spellista av alla låtarna (här).

Jag hade lite ont i hjärtat för ungefär ett år sedan och då lyssnade jag på den här på repeat. För att känna och för att den ändå uttrycker lite hopp om att bli hel igen.



(Fin video också.)

Musiklista: dag 29 – en låt från min barndom

Den här är från min tidiga barndom. Barndom, jag kom på idag att jag bara såg mig som barn till jag var ca. 9 år. Inte för att jag var vuxen sedan, bara inte barn.

Musiklista: dag 28 – en låt som får mig att känna mig skyldig

Den här var om möjligt ännu svårare än gårdagens. Vem vill lyssna på musik som en känner sig skyldig av? (Guilty pleasure-låten har jag dessutom redan redovisat.) Men den här utstrålar en del skuld och en lätt panikkänsla:

Musiklista: dag 27 – en låt jag skulle vilja kunna spela på instrument

Jag blir tvungen att passa. Har tänkt hårt, lovar.

Ni får en annan fin låt istället (som kanske inte skulle låta helt fel på ett piano under mina fingrar):

Musiklista: dag 26 – en låt jag kan spela på instrument

Den här spelar jag jäkligt bra på flöjt.

Musiklista: dag 25 – en låt som får mig att skratta

De här brudarna alltså.

Musiklista: dag 24 – en låt jag vill ha på min begravning

Den här tror jag skulle passa. Känns så just nu. Det är mycket möjligt att jag ändrar åsikt och smak. Vet inte vad jag ska skriva mer. Nu vet ni utifall att.

Musiklista: dag 23 – en låt jag vill ha på mitt bröllop

Jag är inte sugen alls på att gifta mig och länge såg jag ingen poäng i det överhuvudtaget. Dels har jag inget behov av att visa upp för världen att jag har hittat någon speciell, dessutom tror jag inte att en eventuell gud älskar mig mindre för jag inte väljer att leva i äktenskap. Det är fint med både kärlek och fest, men jag ser inte det romantiska i giftemålet; att lova att älska en person i resten av livet och alltid vara den trogen. Inte min grej. Hur ska jag kunna lova något sådant?

Nu har jag i vilket fall kommit till insikt om att ur flera juridiska perspektiv är det en fördel att vara gift med den en lever mest med. Så kanske blir det så i alla fall. Om det blir så har jag ändå någon slags tanke om vad jag vill; vigas borgerligt och inte ha någon fest utan efter vigseln äta en lunch med glass till efterätt på stan. Och skulle jag få för mig att kärleken ska firas lite extra denna dag så skulle jag spela den här låten. För att den uttrycker den starka känslan men samtidigt rädslan för att bli helt och hållet sedd, något som känns bekant. Och den är inte så där klistrig som andra sånger om kärlek.

Musiklista: dag 22 – en låt jag lyssnar på när jag är ledsen

Jag har en hel spellista för självömkan, på riktigt. Så illa är det och det gav mig mycket att välja på, men den här vann:

Det nya arbetarpartiet

Klicka på bilden för att se bättre.

Musiklista: dag 21 - en låt jag lyssnar på när jag är lycklig

Oavsett budskap är det här min lyckolåt.

Musiklista: dag 20 - en låt jag lyssnar på när jag är arg

Den här tycker jag funkar:

Musiklista: dag 19 – en låt från min favoritplatta

Jag har ingen platta som jag älskar mer än någon annan. Är lite för mycket för jämlikhet för det, så att säga. Men skivan som den här eminenta låten är med på går inte av för hackor.

Det kommer.

Jag är medveten om att jag är dålig på att blogga annat än musiken nu. Vet inte vad jag ska skriva om. Alla inlägg jag påbörjar glider över till att handla om mina relationer och jag är inte riktigt bekväm med att hänga ut folk här. Och så går min skrivenergi till mitt skrivprojekt som äntligen flyter igen. Utan att säga för mycket kan jag säga att det är trianglar, tåg och flickor som fyller tankar och Word-dokument nu.

Musiklista: dag 18 - en låt som jag önskar att jag fick höra på radio

Jag vill höra mer Alela Diane på radio. Och överallt och på andra ställen också. Den här är från hennes senaste:

Musiklista: dag 17 - en låt jag ofta hör på radion

Den här tycks gå varm nu. Och den är bara bra, tack.

Musiklista: dag 16 - en låt som jag brukade älska men nu hatar

Den här låten var min favorit för 12 år sedan så jag har haft lite tid på mig att ändra uppfattning. Jag och min kompis Sofie mimade till den för klassen. Coolare än livet självt. Tjolahopp tjolahej.

Musiklista: dag 15 - en låt som beskriver mig

Det finns ingen sådan låt. Eller en gång fick jag en låt skriven till mig, hur vacker som helst och jag tyckte att den beskrev mig perfekt. Det gjorde den kanske inte ändå och jag har inte tillgång till den så det får nöjas med en låt som inte säger så mycket om mig utan mer om hur det är.

Musiklista: dag 14 - en låt som ingen tror att du skulle älska

Var väldigt anti Gaga tills jag en dag bara: "Nae, ja älskart. Tralala liksom." (Jo, jag sa visst så!)

Musiklista: dag 13 - en låt som är guilty pleasure

Det här är nog min skämslåt nummer ett just nu. Kan förstå att den är billig och dålig men ändå blir jag fångad.

Musiklista: dag 12 - en låt av ett band som jag hatar

Det där med hat igen... Jag uppskattar inte de här grabbarnas verk så mycket. Men hat kan jag egentligen lägga på vettigare saker än det här:

Musiklista: dag 11 - en låt av mitt favoritband

Jag har inget favoritband. Men det här en grym låt med ett grymt band:

Musiklista: dag 10 - en låt som får mig att somna

Förr tyckte jag att den endast dög till sömnpiller, men jag har börjat gillan. Kanske betyder att jag börjar bli en gubbe.

Musiklista: dag 09 - en låt som jag kan dansa till

Hm, vet inte vad som åsyftas med "kan dansa till", men den här skakar jag loss till. Den spelas sällan ute på dansgolven dock. Så det blir mest hemma eller där jag får välja musik.

Musiklista: dag 08 - en låt som jag kan hela texten till

Den här var svår eftersom låten som jag tänkt att ta inte fanns som videoklipp mer än som någon dålig cover. Så det fick bli den här istället, för den kan jag också:

Musiklista: dag 07 - en låt som påminner mig om ett speciellt tillfälle

När jag hör den här så tänker jag på sekunden med leendet. Se bara 1:25 i videon nedan så fattar ni vad jag menar. Det var Norrköping 2005. Hjärtat i två strålar ner genom benen till skorna.

Musiklista: dag 06 - en låt som påminner mig om ett ställe

Den här låten påminner mig om Les Albens, Marlioz. Första gången som jag hörde den hade jag hög feber och hade orkat mig upp en kort stund för att sitta i köket och smaka nygräddade rån. Sedan fick jag albumet som den är med på i julklapp ett par veckor senare.

Mina jag

Musiklista: dag 05 - en låt som påminner mig om någon

Den här påminner mig om min bror. Han är fin.

Musiklista: dag 04 - en låt som gör mig ledsen

Den här låten gör mig kanske inte alltid ledsen, men det är den sorgligaste låt jag vet. Och när jag ligger på gränsen är det den som får det att brista. Och det är den som tar ner mig när jag förlorat mig på rosa moln. Och första gången jag hörde den var jag övertygad om att jag aldrig hört något så vackert och äkta.

Musiklista: dag 03 - en låt som gör mig glad

Vem blir inte glad av den här? 60-talsmusik känns generellt som lyckopiller. Eller ja, som sagt; generellt. Nu låten:

Teater

I lördags kväll var jag på teater. Romeo och Julia på Dramaten. Fantastiskt. Jag har ett lite ambivalent förhållande till scenkonst. Jag läste estetiskt program med teaterprofil på gymnasiet. Det gjorde min kärlek till dramat och skådespeleriet starkare samtidigt som mitt eget självförtroende i egenskap av skådespelare föll rejält. Det var skillnad att på grundskolan vara den som tog initiativen, var driven och fick komplimanger till att gå i en klass där alla var intresserade och jätteduktiga. Inte så att det var någon konkurrens. Vi tyckte väldigt mycket om varandra, för det mesta. Nej, det var bara det att jag insåg att det inte var så lätt och det kändes inte som om jag föll in i det naturligt längre. Sedan blev jag dessutom rätt så ordentligt sjuk ungefär mitt i och då kändes teatern mer som ett nödvändigt ont än som den ventil som det hade kunnat vara. När jag tagit studenten tänkte jag; aldrig mer. Dock kommer lusten och kärleken tillbaka varje gång jag besöker teatern. Tankarna om att jag kanske ändå inte är sämst. Kanske spelar det ingen roll att jag inte är så bra på det, bara jag vill. Det finns en liten glöd där som aldrig riktigt släcktes ut och kanske vågar jag låta den brinna en dag.

(Dessutom: Jag har blivit erbjuden en större lägenhet med ett sämre läge. Vet inte riktigt hur jag ska göra.)

Musiklista: dag 02 - min hatlåt

Den här låten får mig att vilja kaskadkräkas. Så var det sagt.

Musiklista: dag 01 - min favoritlåt

Den här låten var 00-talets bästa låt enligt mig och den håller fortfarande. Jag kan inte säga vad det är, men något är det. Det är inte så att jag känner mig jätteträffad av textens innehåll men av texten som sådan och av den vackra melodin som rör vid mina inälvor. Jag har aldrig älskat en annan låt så som jag älskat den här.

En sån där lista

Jag tycker att det är kul med listor. Kanske kan någon lista(!) ut det eftersom det finns som kategorisering här bredvid lite längre ner. Så nu tänkte jag göra en sån där 30 dagar, 30 inlägg-grej, precis som många andra. Med musik då. Lägger youtubevideo så blir det lite att titta på också.

Listan ser ut så här:
dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Så det så.

Le Marais och att resa ensam

Två kortfilmer ur "Paris Je t'aime:

Det är som det är

Har försökt att formulera ett inlägg länge som handlar om alla känslor som kommer upp nu när jag läser en kurs i specialpedagogik. Det vill sig dock inte riktigt. Så det får ni ha ett par dagar till att se fram emot. Istället får ni en personlig lista över mitt liv just nu:

Just nu

Läser: ”Vänner för livet” av Per Hagman och ”I syrenernas tid” av Inger Wikström-Lindgren.

Ser: Oftast DVD:er på kvällarna; i förrgår ”Mona Lisas leende”, igår ”Mammut” och ikväll blir det ett par avsnitt ”L word”

Pysslar: Photo pearls. Just nu ett porträtt av någon som jag beundrar. Vem är hemligt.

Äter: Det har blivit mycket kyckling med rotfrukter på senaste.

Bakar: Brownies.

Sover: Bra.

Kläder: Klänning idag, och nästan alltid annars.

Reser: Inte längre än till Stockholm. (Men det blir Köpenhamn och Paris så småningom.)

Lyssnar: På Sveriges Radios poddar i iPoden och på Säkert! och annat enkelt och svenskt i datorn.

Dansar: Mindre än jag vill.

Pluggar: Specialpedagogik.

Irriterar: Telefonförsäljare, och att jag svarar och sedan inte kan säga nej.

Tränar: Löpning.

Spelar: Flöjt och ”We love Katamari”.

Skriver: Försöker att komma igång igen, men det går segt.