Glasskålen

Så snart du åkt började jag samla spillrorna av mitt hjärta. Jag lade dem i en glasskål. Alla kvällar i en hel vecka satt jag med nål och tråd och sydde med fina stygn innan det åter sattes på plats i mitt bröst. I ett år fick det sitta där, ett år innan du kom igen och åter slet upp dess sömmar. Än en gång vandrar jag runt i min tysta lägenhet med en glasskål i handen och nål och tråd på bordet.