Jag är inte sugen alls på att gifta mig och länge såg jag ingen poäng i det överhuvudtaget. Dels har jag inget behov av att visa upp för världen att jag har hittat någon speciell, dessutom tror jag inte att en eventuell gud älskar mig mindre för jag inte väljer att leva i äktenskap. Det är fint med både kärlek och fest, men jag ser inte det romantiska i giftemålet; att lova att älska en person i resten av livet och alltid vara den trogen. Inte min grej. Hur ska jag kunna lova något sådant?
Nu har jag i vilket fall kommit till insikt om att ur flera juridiska perspektiv är det en fördel att vara gift med den en lever mest med. Så kanske blir det så i alla fall. Om det blir så har jag ändå någon slags tanke om vad jag vill; vigas borgerligt och inte ha någon fest utan efter vigseln äta en lunch med glass till efterätt på stan. Och skulle jag få för mig att kärleken ska firas lite extra denna dag så skulle jag spela den här låten. För att den uttrycker den starka känslan men samtidigt rädslan för att bli helt och hållet sedd, något som känns bekant. Och den är inte så där klistrig som andra sånger om kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar