Jag har fått ett plötsligt behov av skräck, morbiditet och
våld. Helst i form av fiktion. Jag är en av de få svenskar som inte är hooked
på kriminalromaner och som inte ser skräckfilm för då kan jag inte vara ensam
när det är mörkt, normalt sett. Nu vill jag helst läsa romaner och se
filmer om barn och ungdomar som rövas bort och om folk som blir torterade i
ödehus och om barnpsykopater. Jag undrar vad som hänt i mitt liv, vad det är
för fas som jag kommit in i.
(Tips på otäcksheter tas tacksamt emot.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar