lördag 13 oktober 2012

Jag är ingen plugghäst

Det har alltid ingått i min självbild att jag skulle vara en "pluggmänniska". Jag menar, mitt drömyrke är lärare och vem har det som drömyrke om inte pluggisar som inte kan tänka sig att lämna skolan någonsin? Tyvärr är det inte riktigt så. Jag är nyfiken, vill lära mig saker och besitter en ganska lagom blandning av logisk och abstrakt intelligens. Allt bra så långt... Men någonstans brister det. Jag är omotiverad, okoncentrerad och tycker inte alls att det är något toppenliv att leva genom att läsa en massa svår facklitteratur och slita sitt hår när en inte fattar den och sedan sitta och plugga in kunskapen inför ett test, alternativt skriva en text om allt en läst. Nej, jag är ingen akademiker. Som bäst trivs jag när jag känner att gör något, bidrar med något och är ledig på helgerna med gott samvete.

Just nu läser jag min nionde termin på universitetet och jag håller på att krevera av frustration. Det är tråkigt och jag förstår ingenting. Jag är så trött efter att ha gjort något som jag inte riktigt trivs med i drygt fyra år för att nå en dröm. Och det kommer att vara värt det när jag väl är där. Det tvivlar jag inte på. Samtidigt inser jag att jag aldrig kommer att undervisa om det som jag läser just nu vilket gör att det snarare bara är något som jag ska klara av för att få ut min examen, inte något som egentligen bidrar till min framtid som lärare.

Tidigare idag satt jag med panik över att jag inte tror att jag kommer att klara den här terminen. Det känns så hemskt att falla på mållinjen. Eftersom nästa termin är examenstermin innebär det att jag måste ha allt färdigt för att få läsa den. Det har jag också; jag har inget som ligger bakom och gnager. Men det spelar ingen roll om jag inte lyckas nu. Jag har i alla fall insett att det finns en B-plan som jag skulle känna mig lugnare med. Just nu ser det ut som om jag ska försöka ordna med den nästa vecka. Det skulle åtminstone halvera ångesten. Jag känner mig bara så frustrerad över situationen och mig själv. Jag hatar att känna mig dum i huvudet när jag vet att jag är ganska smart och samtidigt önskar jag att jag bara kunde skärpa till mig och få jobbet gjort. Men jag är inte sådan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar